Prioriteringar.

Eftersom jag nu kanske har två brutna fötter (in a sense), så känner jag att jag inte kan sitta och hoppas på saker längre.
Jag har insett många saker som är viktiga och hälften kommer jag att ha glömt när jag kommer tillbaka till dansbubblan i Stockholm. Jag älskar den bubblan men det är svårt.
Jag vill göra det jag måste göra, det är därför jag gör det. Det kommer alltid tillbaka och denna gången ska jag göra det riktigt jävla bra.

Jag hävdar ju hela tiden att det går att kombinera men jag är ärligt talat inte så jävla säker. Men jag måste tro på det. För hur fan ska jag annars leva? Visst, det kräver allt av mig, men jag har alltid lyckats med att klämma in det andra någonstans.

Tack iaf till Lars, Per, Guro, Lisa, Agneta, Anna, Hilde, Peppe och alla ni andra. (Känn er inte bortglömda om jag inte nämde er, ni är bara så jävla många). Det här har varit viktigt, jag vet bara inte på vilket sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0