Nej, nu lägger jag ner.
Nu är det såhär va.
Här gör man allt som kropp och själ tål och klarar av för att utvecklas och bli en bättre människa. För att få någonting tillbaka av världen. Men nu tar det slut.
I förrgår hjälpte jag en förvirrad gammal dam att i snöstormen ringa en taxi. Jag slog ett slag för medmänsklighet. Som tack så kom jag hem, min dator pajar och jag tänker att det var väll själva fan. Då bestämmer sig min telefon för att radera 203 av mina kontakter sådär för skojs skull. (Som om det inte räckte med ett exploderat cykeldäck och ett uppgiven brödrost).
Mitt liv är officiellt över. Jag har ingen kontakt med omvärlden eller mig själv för den delen. Jag har isolerat mig själv till en gråtande puppa av sängkläder, sprit och självömkan. Jag vet inte om det är en radonläcka i huset eller om världen bara har bestämt sig för att det är min tur nu. Jag säger bara det, att nu lägger jag ner.
Men världen, jag varnar dig. I´m gonna go out with a bang.
Det låter förfärligt det där, men tur att du har fantastisk humor!
