All work no play
Som vanligt så jobbar jag mest hela tiden. (Så därför var jag inte vaken kl 3 Jocke) Idag står schemat på 12-18, vilket inte är så farligt men det råkar vara inventeringsdag idag så chefen kommer vara i butiken hela dagen.
Det ser jag inte fram emot, man kan liksom inte slappna av när han är där.
Förhoppningsvis tar dom en lång lunch och kommer att gå hem tidigt. Sen är det bara att hoppas på att det finns tvätttid när jag kommer hem. Måste gå snart för om jag kommer försent och chefen är där så slutar det inte bra.
Hoppas ni har en bra söndag, det kommer inte jag att ha.
Jag vill gå hem med dig.
Igår fredag så hade vi som vanligt några som tyckte att det för jobbigt att dansa balett så vi gick och tittade på en annan klass. När ska folk fatta att man inte blir dansare av att kolla på andra, man måste dansa själva också. Bita ihop och le och bara köra även fast kroppen är trött. Speciellt när det är fredag och man har helg sen. Jag jobbar ju, men det är inte alls lika jobbigt som att träna hela dagarna så kroppen får ju ändå vila liksom.
Men det var ändå en bra dag. Jag var ju till naprapaten för min andra screening och det var jättebra. Fick åter igen bekräftelse på att jag är platt i höften och har långa höftböjare vilket för dansnördar innebär att jag med rätt träning kan stå och jobba i 180 grader. Sen fick jag grymma övningar för baksidorna och för att stretcha pointen.
Kvällen spenderades med Idol/filmkväll hemma hos Elaine. Så jävla mysigt gäng vi är. Alltid hysteriskt och riktigt genuint. Påminner mig om tiderna i Sundsvall med Burefjorsk, Porrmelli och company.
Såg en en bra skräckfilm faktiskt men blev lite besviken på Linnea, hon var inte lika tuff som jag tänkt mig! Inte för att jag inte blev rädd, men det ser man ju på mig.
Solstice hette den och jag tyckte den var värre än vad trailern visar.
Det blev en fett sen kväll. Halv fyra så kom vi därifrån och jag var väl hemma en timma senare. Men shit vad skönt det var att sova sen. Och att inte ha alkohol i kroppen för en gångs skull. Jag har fått höra att jag tydligen var riktigt packad sist jag drack, men det är ju fantastiskt. Någon ska ju bli för full också.
Ikväll blir det sleven för hela slanten. Kom in och drick kaffe om du inte har något bättre för dig!
And on another note...
Måste ju bara försvara mig här och säga att jag inget visste i skolan idag. Förlåt Ida, men här får du ett specialtillägnat inlägg!
Hon är ju inte bara dansare, utan även bloggerska. Hennes blogg hittar du här.
Jag har 349 vänner, hur många har du?
För övrigt så är Poslusspexjul(soaré)festen the shit. Den kommer verkligen att knäcka. Och det hänger inte bara på oss i kommitén utan lika mycket om inte mer på ni gäster. Bring it.
Ettorna var och kikade på våran balett idag. Av alla dagar. Jag tror aldrig jag har haft en sämre balettdag rent fysiskt. Huvudet är alltid på men idag ville inte kroppen. Så det var synd. Men jag försökte mitt bästa för att se proffisionell, smal, teknisk och klassisk ut. Lyckades nog inte så bra.
För övrigt så knäcker Malin och Anna, bokstavligt talat. (Lite naprapathumor såhär på kvällskvisten)
Något som jag har funderat på är varför folk är så fula och äckliga. Inget ont menat sådär, men måste man sitta och smaska i sig korv och godis i den kommunala rusningstrafiken? Jag vet att jag är svettig och skabbig med värsta träningsväskan men jag har ju iaf tränat. Sen har jag också bytt till torra kläder så egentligen är det bara ansiktet som är lite sådära friskt och rosigt. Men det där med att bara vara ful och äcklig och sånt kan dom väl spara tills när dom kommer hem? Where's the sense of style liksom? Fashion people, fashion!
Nej, det är inte okej.
Imorgon ska jag på screening. Det innebär för icke insatta att jag klär av mig kläderna och låter en relativ främling (kan man vara en relativ främling?) titta på en i 45 min. Och nej, det är inte för mitt eget höga nöjes skull, det har en funktion. Den relativa främlingen i detta fall är då Anna Taub (anatob, hysteriskt roligt för en gammal naturare) som är naprapat på skolan som ska se om jag är rak eller sne och om något har ändrats sedan ettan. Förhoppningsvis så kommer jag vara smalare, starkare och rakare. Men med mina odds är det väl tvärtom. Spänningen stiger och mystiken tätnar. Indeed.
Som en liten kontrast till tidigare opinion ett par sju rader uppåt så måste ju jag, för att jag är fruktansvärt parlamentarisk, lobba lite för dom fula människorna också. Detta är då mest bara samhällstjänst från min sida och försöker att visa på att även jag har bra sidor.
Jag slår ett slag för Unika Partiet! Vart tog det vägen? Linda Rosing, skit i kärleksjakten och kom tillbaka in den politiska hetluften, vi saknar dig!
Bara för att klargöra så är inte Linda Rosing en av mina 349 vänner, men man kan ju drömma.
Bättre än såhär blir det inte, godnatt!
Någon vitsig överskrift
Kanske en spontan känsla om vädret, lite kändisskvaller eller till och med något slags specialevent som har ägt rum under dagen.
I värsta fall så finns det ju mycket TV-program som jag följer slaviskt men som jag å andra sidan verkar ensam om att bry mig om. Eller så kan jag surfa på youtube i brist på annat. Är det fortfarande tomt så kan jag skriva om något galet egoistiskt som till exempel hur jag mår, eller vad som egentligen händer i mitt liv.
Men sån är ju inte jag.
...
Balett, balett...ghetto ghetto.
Det började imorse med att vi hade balett tillsammans med ettorna. Undervisade gjorde en relativt ny lärare för oss. Alex hette han och kom från Cuba. Helt fantastisk dansare säkert, men jag förstod inte ett ord av vad han sa. Men det kanske bara var jag, jag vet inte. Snygga fötter har han också, trots att han är kille.
Men dagen gick snabbt uppåt eftersom vi hade ett alldeles fantastiskt utvecklande festkommitémöte. Och sedan naturligtvis balett med Ane Marie, the love of my life!
Sen när alla hade audition med sina nummer gick jag hem eftersom jag inte gör ett skit. Var hos Helen och trallade lite också och hade någon konstig bihåleblockering så att jag inte hörde hur jag sjöng alls, var lite svårt att träffa rätt där. Men sen så lossnade det mitt i någon skala och gick lite bättre. Drog till och med igenom den gamla dängan Anthem.
Mer spännande än så är inte mitt liv. Funderar på vart man ska höra av sig om man vill sälja sig själv. Jag behöver ju lite cash. Några förslag?
Cullberg, here I come!
När jag glazed out the window denna ljuva novembermorgon så föll det till min förvåning flera kilo snö från himlen. Jag skuttade ut som en hög bondtös och garvade högt när jag såg stockholmarnas tappra försök att trotsa snön. Man kan inte trotsa fader Bore, det är helt enkelt bara att ta in snön och kylan. Och framförallt inte göra som stadsborna och ha paraply. Mot snö. Nej, det är bara idiotiskt.
Väl framme i studio 5 så skriker Ane Marie att om jag ska komma med i Cullberg måste jag skärpa mig. Så nu jävlar. It is on. Jag gjorde en strålande stång och sen föll det lika raskt som snön utför. Men inte brydde jag mig. Jag var ju hög på vinter. Efter en trevlig lunch så hade vi instudering med Val och det var verkligen utmanande men roligt. Sen blev det någon slags fjällvandring till Souk-gallerian och där mötte jag Chris och Kornelia (Romot...morot...rotfrukt...kålrot?) av alla människor. Det var trevligt, men jag var tvungen att bege mig hemöver. Höll på lägga mig och sova i snön (men man tar ju seden dit man kommer och inte seden med sig dit man far).
Där kanske jag kommer vara om några år. Hur fab vore inte det?
Nu har jag spenderat kvällen med manhattans elite och snart blir det villains (heroes) för hela slanten tror jag. Om jag inte ska städa ur städskåpet. Det vore väl galet pedantiskt av mig.
Jag återkommer med fortsättningen på denna gåta om hur kvällen kommer att sluta.
TTFN
Söndagar är alltid lite försent...
Dom borde nämligen vara tidigare på helgen så att man kunde gå ut på en söndag också! Tänk va praktiskt det hade vart!
Men jag är en duktig pojk så jag stannade hemma och tvättade och såg på DaVinci-koden istället. Boken är ju faktiskt bra, men filmen har sina stunder också. Synd bara att dom måste vara så amerikanska, men annars så säljer det väl inte där borta!
Imorgon är det balett med Ane Marie och instudering med Val. Kan nog inte bli bättre. Hoppas kroppen är pigg och kry bara! Och att jag har en smaldag!
Godnatt!
It all comes down on a saturday night 365 days of the year
Saturday was a joyous day. Tis was a day of celebration and of cheer. It was the day when the snow hit Stockholm. I love it.
När jag vaknade och tittade ut var det helt vitt. Det påminde om hur det är i Sundsvall, när den första snön faller (oh, klichévm). Och nu i skrivande stund så är det lite smått av en snöstorm ute. Mörkret lägger sig och jag kan legitimt tända mina elva doftljus som doftar allt från lavendel till citron via jasmine. Det har aldrig känts bättre att bo här än just nu, och det är lite speciellt att doftljusen som införskaffades för att dölja avloppsdoften fick det att kännas som hemma.
Igår var en fantastisk dag. Jag, Nat och Jim var på Kungliga Svenska Balettskolan (svenskan!, inte kungliga har jag fått lära mig) och såg deras projektföreställning. Det blir ju lite check out the competition oavsett om det är meningen eller inte. Men det var jätteroligt att se. Vissa saker var bra och vissa mindre bra som det alltid är när man ser någonting. Jag gillade början, delen med tyget som hängde och den där fyra stycken hade mörka kläder och i slutet stod mot backdropväggen. Synd bara att inte Junior och Oscar var med. I'm not one for analasys som ni kanske vet så mer än så djupare går jag inte, men jag är glad att jag gick och tittade
Sen på kvällen så skulle vi bege oss till Gardfors och Over-the-top-festen och vi var så jävla snygga. Dust it is the shit!
Fyllan var påtaglig och det kändes lite ovanligt men bekvämt. Det är lite som att cykla, man kanske inte gör det på länge, men efter en lite skakig start så känns det som att man har gjort det hela livet.
Vi for in till Chris paradvåning på östermalm för att han skulle hämta en keps och sen begav det sig mot Lino. Samma gamla håla men med Karin och Jessica. Det var en fantastisk kväll.
På något vänster lyckades jag skära upp fingret och när jag skulle tvätta rent det på toaletten så kom det fram två fransmän och ville ha trekant med mig för att det var sista kvällen i stockholm. Och jag kände bara spontant att; "been there, done that" och ska det hända igen så ska det inte vara med två skabbiga fransmän som inte ens kan engelska.
Nej, nu ska jag tvätta och sen så får vi väl se om det händer något ikväll. Det är ju faktiskt instudering med Val imorgon så man bör ju vila!
Det slutade aldrig att spruta!
Helgen har ju för ovanlighetens skull varit ledig, så jag har passat på att festa lite, också för ovanlighetens skull. Jag tycker att jag har varit nykter för länge så nu var det dags för lite kalasande. Och man måste ju fira snön!
I fredags så skulle jag möta upp David med flera efter att dom vart och sett kungliga (svenskan!). Så jag tog det lugnt och såg lite på tv och lagade mat och så. Och när väl tiden drog iväg så skulle jag duscha (man vill ju vara fräsch), så jag slog på vattnet, duschade och när jag skulle stänga av vattnet så drog jag åt kranen. Till skillnad från i vanliga fall så fortsatte vattnet att forsa ur kranen. Vad gör man då?
Jo, jag vred på alla kranar och stängde alla kranar (något slags tänk om ett gemensamt vattensystem gav mig uppslag) och till slut så lät jag det rinna. Men när det inte slutade så blev jag tvungen att ta saker i egna händer. Så jag tog på mig min manliga attityd, drog fram skiftnyckel och vred som om det inte fanns någon morgondag.
Jag fick stopp på det och skulle äntligen bege mig iväg. Men då fick min telefon tuppjuck och bestämde sig för att inte kommunicera alls, så jag spenderade en timme med att försöka starta den. Lyckligtvis så kom jag fram och hade en riktigt trevlig kväll som slutade med att jag och Christopher for in till Naglo och sen inte orkade köa så vi drog hem istället.
Stockholm kan också.
Var nog en av få (Ida är en bland annat) som tycker att det är fantastiskt när det är lite snö här i storstan. Det riktigt lyste in genom fönstret imorse!
Mental nattamat.
Har haft en riktigt trevlig kväll om man undantar ett bisarrt VVS-problem (vattnet vill inte sluta komma) och min kolikmobil. Berättar mer om allt imorgon. Och Nat, då kommer lite veggotips!
Sen imorgon blir det kungliga (svenskan!) och deras projekthistoria och fest hos Gardfors på kvälla!
Om ni vill ha tag i mig så smsa, annars går det ej!
Den Fantastischska Fyran
Tro på fan att den dök upp på TV:n. Som ett gammalt Marvelfan så blir jag ju helt till mig. Jag menar; Jessica Alba må vara snygg men hon är ju faktiskt en fantastisk skådis också!
Sen så får vi ju inte glömma huvudanledningen till att man ser den filmen överhuvudtaget: Chris Evans - The Human Torch.
Undra hur mycket jag måste betala för att få se ut sådär? Jag säger då det, om jag vinner en miljon, då kan ni ju gissa vad pengarna skulle gå till. Alltså jag kommer typ av att titta på dom där bilderna!
Jag fick ju lön idag om ni inte har läst det på facebook och den är redan slut för att jag har betalat en massa räkningar. Så det blir ju spännande att se om jag överhuvudtaget kommer att ha råd att bo kvar här sen. Hittar ni pengar på gatan är dom säkert mina. Jag har tappat en massa.
Efter att ha handtvättat, som man måste göra när man bor själv utan tvättmaskin och öppen tvättstuga, så ska jag snart gå och lägga mig. Jag ska ju träffa (insert: trumvirvel och en massa ståhej här) Mats Ek - Världs koreograf (särskrivningen är jag inte ansvarig över).
Godnatt!
(Fantastiskt är för övrigt ett fantastiskt ord, men det visste ni ju redan)
Överraskningsbarnkalas är det nya svarta.
Vad är det för dag idag? Vad är det för dag idag? Jo det är ingen vanlig dag, för det är Ninas födelsedag, hurra hurra hurra!
Minsann, och det ska inte firas hursomhelst.
Eftersom vi är så fruktansvärt fashionforward så har vi idag skapat en ny trend. Överraskningsbarnkalas.
Nina, hon hade lyckats nämna att hon ville ha ett barnkalas, men eftersom hon skulle ha en egen fest om ett tag så blev det liksom inte av. Men då är det tur att hon har sådana fantastiska vänner som oss.
Beväpnade med glitterkonfetti, serpentiner, tutor, ballonger och partyhattar så ringde vi på hennes dörr och attacköverraskade henne med ett barnkalas.
Det hela började med ett glitterkonfetti och sång i trapphuset sen blev Nina the Birthday Princess
Naturligtvis så sjöng vi en gång till på ett lite mer organiserat manér
Helt naturligt så föll det på mig att öppna vinflaskan då kvällen tog en lite vuxnare vändning
Naturligtvis så äts det tårta på Nalle Puh - tallrikar på ett barnkalas
Vad mer innehåller ett barnkalas, jo en fiskdamm!
Nina och Nat fiskade och fick clementiner!
Medans jag fick trosor...
I övrigt var det en fantastiskt trevlig kväll med mycket skitsnack, nostalgi och 90-talsmusik.
Vi hade dessutom a walk down memory lane med barnprogram från den gamla goda tiden då vi var unga, då det var bättre så att säga. Och naturligtvis drack vi saft...spetsad med vodka.
Lite fest ska det ju vara. Men jag är ju nykterist så jag drack inget...
Som Nat myntade det; Back-Fishdamm
I övrigt så var dagen rätt okej, och det blir nog morgondagen också. Det känns liksom bättre nu. Men det mesta är väl relativt. Sova gör liksom skillnad har jag känt, det var häftigt.
Godnatt!
Ett skitben för många, livsavgörande för mig.
Ett ben i min fot gick av för ett tag sen så läkarna skruvade fast det. Sen vilade jag och rehabade tills ansiktet var blåare än foten. Det blev bättre så jag for till Danmark för att träna stagefighting och där så lyckades jag med konststycket att bli slängd/voltad över en karl på 185 så att jag slog i fel fot. Det kändes okej sen så när jag kom tillbaka trappade jag upp träningen och var snart på väg mot 100%. Förmodligen så slog jag upp läkningen lite så att den vägrade läka, vilket resulterade att den aldrig läkte eftersom att jag redan låg i hårdträning.
Som tur är så är jag ganska bestämd och fast många människor på vägen inte tyckte att jag behövde gå till läkaren igen så gjorde jag det och fick då veta att foten inte alls var läkt. Tough luck. Så jag vilade och tog det lugnt och taggade ner på typ allt. Sen kom lovet och min enda aktivitet var att lyfta kaffekoppen på Waynes i Sundsvall. Efter lovet trodde jag att det skulle kännas ännu bättre, men det blev bara värre och värre. Konstigt tyckte jag att det var, så efter två veckor ringde jag min sjukgymnast och fick lite tips och tricks, och det känns redan bättre. Nu återstår bara ännu mer vila/rehab tills den 3 december då jag ska till läkaren igen och se om det har läkt eller inte.
Best case scenario: Det är helt, all in!
Worst case scenario: Vi måste operera om så du kan inte dansa på ett halvår alt. det kommer aldrig läka så glöm din danskarriär.
Så det är bara att vänta och se. Jag vet att man inte ska tänka så, men jag tänk om jag hade kunnat träna på riktigt i höst, hur bra hade jag vart då? Jag är ju med på klasser och så, och det går bra, men allt jag gör påverkas av foten. Kunskapen är fruktansvärt viktig att ha i framtiden, men jag tycker att jag har fattat grejen nu. Det är inte lätt att vara skadad, det ska jag säga er. It's hell. Men ni känner ju mig; jag klagar aldrig.
Kommunikation och Inspiration
Kommunikation:
Det är inte det lättaste i dagens samhälle. Speciellt inte med mig. Det är så att jag, till skillnad från medelsvensson, i princip aldrig har bytt telefon. Och när man inte byter telefon så har man en som blir gammal. Det har jag.
Och nu har den blivit senil också. Vissa funktioner är helt bortglömda samt vissa grundförutsättningar. Den viktigaste just nu känner jag är själva tekniken när det ringer.
För när det ringer till mig så stänger telefonen av sig, och det känns lite 1983 för mig. Speciellt när jag inte kan se vem som har ringt sju gånger och den har stängt av sig lika många.
Men om jag skulle få för mig att chansa på vem som har ringt, så har den även anammat den fantastiska systerfunktionen att den stänger av sig när jag ringer också. Det är liksom 2008. Inte okej.
Så lämna ett meddelande eller sms så vet jag vad ni vill.
Ungefär såhär gammal är min telefon.
Inspiration:
Som jag tidigare nämt så är det så att mina päron renoverat mitt gamla rum för att sno det till sig själva. Och det är väl semiokej eftersom att jag ändå har som plan att bo någon annanstans i resten av mitt liv.
Men fick just veta (efter att mamma ringt arton gånger och jag försökt ringa upp lika många gånger) att det är tapetserat klart och att det blev en massa våder över. Så hon funderade på (eftersom hon är lika anal och pedantisk som mig) om vi inte skulle tapetsera om här.
Och jag vet visserligen inte hur länge jag får bo kvar, men både mor och jag var överrens om att två månader med snygga tapeter är bättre än två månader med fula. Jag tror vi tog ett stort kliv i våran relation där faktiskt. Och jag ser fram emot en eventuell renovering. Måste bara snacka med the Commander in chief.
En fondvägg kanske? Det tror jag skulle få min lägenhet att se ut sådär!
Adidas - sponsra mig kanske?
Glömde ju berätta! Vi var på adidasoutleten i fredags efter skolan. Nat ville gå dit och jag sa skarpt Nej!
Mina exakta ord löd: "Om jag går dit kommer jag handla, och jag har inga pengar. Och om jag handlar så har jag inget stopp"
Tro på fan att jag gick därifrån med tre par byxor (varav två exakt likadana), ett par skor och en t-shirt.
Men det var billigt. Fast inte sammanlagt.
Detta fick jag med mig. Ett av dom gröna paren ska jag klippa av till shorts!
Konstigt ljus blev det, men alla färgerna är lite gällare live. Och skorna är rosa under, hur fab är inte det?
Sunday Bloody Sunday
Då sitter man här igen då, ensam i det skabb som jag tydligen ska kalla för hem.
Helgen har, som ni kanske märkt, mest bestått av jobb. Men jag trivs ju där. Speciellt nu när chefen är på semester, det är liksom lite lugnare. Haft helt okej pass i helgen också; dag igår och morgon idag. Det suger helt obeskrivligt iofs att gå upp tidigare på en söndag än vad jag gör annars, men sen har man ju hela dagen ledigt. Fast eftersom man inte sover något på natten då man hittar på annat så går man ju hem och sover och vaknar när det är kväll.
Jag tycker också synd om Linnea, för även om söndagkvällar är lugna så är det riktigt jobbigt att sluta halv tolv och sen ta sig hem och gå upp till skolan morgonen efter. Men hon bor ju nära.
Vad hände då på kvällarna kan man fråga sig? Jo, i fredags så var jag hemma hos David i hans nya lägenhet (inte egentligen ny, men jag har inte varit där) i Hammarby Sjöstad. Riktigt fint faktiskt. Vi snackade skit och drack lite (men jag drack bara lite vin, är inte jag bra?).
Lördagen hamnade jag föga överraskande hos Elaine där vi tillsammans med Zain, Jessica, Cissi och Linnea såg på en galet bra film. Egentligen dålig, men den var så dålig så att den blev bra.
Dangerous Water!
Den utspelar sig naturligtvis i det förlovade landet Usa, där en liten bondtös ska ta smita iväg på Spring Break i Florida. Hon tar sig dit och träffar bikinibrudar och badbyxhunkar, men vad dom inte vet är att något lurar i vattnet.
Så börjar festandet och dom hinner med både svartsjukedraman, (dåliga) våldtäktsförsök, ett actionkollage komplett med catsuit, pointade fötter och väldigt många plastiga hajar på en timme och 25 minuter. Fantastiskt. Jag rekommenderar den till alla, vi har aldrig haft så roligt!
Dagen och kvällen till ära spenderade jag med att åka och handla för pengar jag inte har (insufficent funds är mitt nya soundtrack), och på vägen stöter jag på Karl och Knut och det tar sjukt lång tid för mig att placera dom i sina vanliga kläder på en ovanlig plats. Fruktansvärt sympatiska människor det där, man blir liksom glad bara av att se dom.
Nu har jag tvättat, porrsurfat lite (hittar inget bra längre, tror jag har sett allt) och ska nu se ett nytt Heroesavsnitt!
Imorgon börjar en ny spännande vecka i det dramatiska danslivet som jag lever där jag hela tiden måste påminna mig själv om att det var det här jag drömde om.
(För övrigt så förföljer numera Kommer Ifrån med Snook mig, jag hör den överallt!)
Och jag hatar min dator, vet någon hur man permanent stänger av touchpaden så hör av er!
Life in the fast lane
Jobbade ju hela dagen idag, och hamnade sedan direkt hos Elaine. Kom hem nu och ska jobba om sex och en halv timme. Fab.
Det blir nog bra. Vi såg en fantastisk film för övrigt, jag berättar om den imorgon kväll.
Om ni vill ha frulle imorgon så kom in innan ett, och om ni vill fika eller ta en kaffe på dagen så hör av er så gör jag gärna det innan jag åker hem och sover igen mina timmar.
Godnatt!
Working man
Det innehöll bland annat detta:
Accidental Shopping
Vin
Jag har aldrig
Skor
Drama
Alldeles för många "V-positions"
Som alltid då helt enkelt!
En småstadspojkes bekännelser - att göra Sundsvall som tonåring
Snook är underskattade. Iaf av mig, för dom är ju grymma. Lyssnar just nu på Kommer Ifrån och blir inspirerad, så nu säger jag; Berätta vart ni kommer ifrån!
Huruvida Sundsvall tillhör Norrland eller inte brukar vara vida debatterat. För att ha en åsikt i denna fråga så ska man för det första veta vart staden ligger. Den ligger ungefär ganska precis nästan i mitten av Sverige (åker man rakt in i landet kommer man till Flataklacken som är rikets mittpunkt) och är således bra mycket högre upp än Gävle (som inte är norrland). Sen vet ju alla norrlänningar att riktiga Norrland börjar där renbetesgränsen går och den går rakt igenom Sundsvall. Lite mer exakt vid stadsdelen skönsberg (i folkmun: könsberg). Det kallades för nya nacksta när jag bodde där, och för att förstå meningen med det måste man ju veta vad som menas med nacksta. Jo, nacksta är vad vi brukar kalla för Sundsvalls rinkeby.
Det får mig osökt att tänka på min högstadietid som jag, den mest blonda, blåögda, vita och lätt fjolliga killen faktiskt spenderade där. Mest bara obehagligt och skrämmande, sådär som högstadiet inte ska vara men ändå är.
En annan spenderade mest sina tider i skönsmon/kuben, närmare bestämt Kyrkbergsvägen 28 om jag minns rätt. Där låg nämligen Kvartersteatern Sundsvall, och såvitt jag vet så ligger det kvar därborta och kanske är det lite verksamhet kvar även om jag har flyttat från staden. Jag har ju lämnat över stället i bra händer. (Fram med kofoten bara Burefjord)
Nu kan man tänka att det faktiskt saknas något. Det är ju så att hela Sundsvall inte får plats i en spontankrönika även om man kan tro det. För trots sin ringa storlek så finns det många smultronställen. Sidsjön, S:t Olof, Midälvaplan och Birsta för att nämna några. Södra och Norra (vi brukar inte säga Bergen, det är liksom underförstått) har jag ju spenderat många dagar och även nätter på. På södra så har jag åkt skidor halva livet, och sen även spelat teater och festat (det hänger liksom ihop) däruppe. På norra däremot så har jag gjort nästan samma sak, minus skidåkningen och plus x antal filkuppar.
Filkuppen är ett helt eget kapitel, och så även min gymnasietid som kulminerades av att jag fick min naturarklass där 80% var killar att dansa i paljetthöftskynken till Arja Saijonmaa. Ni skulle ha vart där helt enkelt.
Ja, mycket tid har spenderats i Sundsvall, och förmodligen ändå mest på gamla goda Södra Järnvägsgatan 65. Det var mitt hem, min borg, mitt slagfält och hälften av alla gångerna ville jag bara därifrån. Nu har jag tagit mig därifrån och jag är ju faktiskt glad över att bo i storstan, men Sundsvall, det kommer alltid att vara där jag kommer ifrån.
Ett kärt söndsvallsminne
På den lilla papperslappen står det; "Varning...fil händer..."
Punktlista
- Det är dumt att Make me a supermodel tog någon slags paus
- Det är tur att man kan ladda ner det
- Val is the shit i instudering, bra energi, bra stycke och tre och en halvtimme har aldrig känts så kort
- FFVIII kommer tillbaka ikväll
- Bögarna i Bonde söker fru var ju bara för kliché
- Foten värker
- Final Fantasy X Piano Collection var dagens soundtrack
- Karl och Knuts klass ikväll var inställd, skadeglad ja - kan inte jag dansa så ska helst ingen annan heller
- Komposition är ett jobbigt ämne
Det var dagen såhär långt. Kanske kommer mer sen, klockan är ju bara barnet.
Ordbajsande om min dag.
fast egentligen har jag inget att säga.
Flashback
Anno 2005.
I wanna look like a celebrity
För något år sedan sändes det på MTV. Det är som ett slags Extreme Makeover (vilket jag inte heller skulle tacka nej till) fast med ett litet kändistema. Dom plastikopererar trasiga och fula ungdomar så att dom blir lik sin favoritkändis.
Fanns det i landet lagom så hade jag anmält mig asap. Och jag hade lämnat den här bilden som referens.
Eller ännu hellre den här... alltså skjut mig.
30-årskris.
Men grattis, life goes on som man säger. Men ingen säger det bättre än Val:
"Life is hard, life is hard and then a pitch fan"
Jag och Bergman i en kärleksfull stund med två caucasians för lite mer än ett år sen!
Matthews, Christie, Ek och Jigsaw
En annan insöp ju kultur som aldrig förr. Jag var på operan och såg Matthews, Christie, Ek. (Lite irriterande och förvirrande med tanke på att styckenas ordning var i Christie, Matthews, Ek men det kanske var ett konstnärligt val)
Det var faktiskt min första gång på operan och det var fantastiskt. Det är ju sånt där jag vill göra.
Det började med Moving Glass av Nils Christie och det numret var överlägset.
Killarna började med ryggarna till, hopkurade på någon slags vägganordning. Man såg varenda muskel och förutom att kropparna är galna så dansar dom näst intill perfekt. Jag pratar sällan om handling och sånt när jag ser dans för att för mig är dans ett tilläckligt uttryck i sig. Och för mig är teknik och kroppskontroll ett fulländat uttryck. Så jävla talande även fast alla inte skulle tycka det.
Matthews var också bra, men inte min kopp te, och Mats Ek är ju Mats Ek liksom. Det känns igen men jag gillar fortfarande rörelsemönstret.
Fantastiskt. Hade jag fått göra om mitt liv och styra upp lite så hade jag gjort allt för att hamna där.
Från en kulturell kant till en annan så tog jag mig vidare till Rigoletto för att med gänget (när jag skriver det så menar jag Elaine, Sofia, Zain, David, Jessica, Cissi, Karin och Christopher) för att se på Saw V. Och som vi såg.
Vi är ju lite smått besatta av dom filmerna och jag attacksåg fyran på dagen själv, men det gick faktiskt bra.
Man kan ju tycka och tro att när dom mjölkar fram en femte film så är det för att tjäna pengar, men det kändes som att det har varit planerat att göra fem filmer från början. Den knöt ihop alla filmer så att det känns inte som att vi de senaste veckorna har sett fem filmer utan en och det är imponerande. Sen är det roligt med hans fällor och så men det var en bra film ändå trots att den var lite annorlunda. Men dom som har kommit på den måste vara seriöst störda.
Efter detta så blev det lite vin på Göteborg i Hammarby sjöstad. Det är det mysigaste stället jag någonsin har varit på tror jag. Och sen lurade Christopher med mig ut och det slutade ju som vanligt. Alla vägar leder till Lino.
Dagen har bara bestått av sova och sånt och kvällen spenderade jag hos Walle och spelade tv-spel och snackade skit. Skönt med lite sällskap på en söndag som annars bara är ensam och tråkig.
Som vanligt så ska jag väl ha som plan att sova men misslyckas och kommer till andra lektionen imorgon (undrar hur mycket det spelar in att jag faktiskt mentalt inte tror att jag kan komma upp på morgonen?)
Wish me luck, Godnatt!
Halloween kom till stan lite för sent.
Tanne har ju som kutym att ha en halloweenfest varje år. Iår var således inget undantag. Men vi körde liksom veckan efter för att det skulle bli ännu roligare att åka tunnelbana utklädd då.
Så i fredags efter skolan så blev det Buttericks, sen hem en snabbis och vidare till tillfixning hos Kirre. Vi var så jävla fab.
Kvällen började bra med att Kirre flashade ett barnkalas i huset mittemot med sin stringbaddräkt.
Jag tyckte hon kunde gå i den men hon valde Paris in Prison istället. Niva var clown och Sara mesade ur med en snygg utklädnad. Älva liksom, vad är det?!
Undertecknad var självklart nazist. PK vadå liksom? Snygga var vi och riktigt trevlig var kvällen.
Såhär såg det ut under kvällens gång:
Jag körde lite Ozzy när jag ändå var igång!
Alltså hur whitetrash kan man vara ?
Mycket mer hände i helgen men det skriver jag om senare. Nu ska jag göra mig pokersnygg. Det är ju faktiskt söndag!
Organiserat kaos eller kaotisk organisation?
Jag stötte på ett problem. Det var så fantastiskt idiotiskt planerat att den halvt ihopsatta byrån som jag skulle bara köra in lådorna i för att kunna stuva in grejer i, den var inte ens 25% ihopsatt. Det var liksom en stomme, och lådor, och lite metallskenor. Och skruvar. Så jag gav upp på plats.
Idag när jag skulle ta ett krafttag och faktiskt vara så påss manlig som bara jag kan vara så drog jag fram byrån, ut med alla lådor, skruvar, metallskenor och övrig diverse skit. Fram med hammare, skruvmejsel, spik och lim.
Där upptäckte jag att pluggarna som dom satt ihop med (lådorna alltså) inte ens var limmade, så när man lyfte en låda gick den i tusen bitar. Johan började limma och greja, och när jag äntligen skulle börja skruva så saknades det en massa saker. Så jag gav upp igen.
Men, jag försökte ändå i mitt manliga andetag styra upp lite, och det gjorde jag. Jag vet inte om ni ser någon skillnad. Men det ska jag säga er, det är det. Och jag har fått in grymt mycket mer saker. Fantastiskt. Burefjord, du hade varit stolt över min manlighet.
Se så...fint det blev.
Nej, nu ska jag väl sova och hoppas på att någon hör av sig och berättar vad vi har för lektion imorgon bitti men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte vakna i tid ändå.
Godnatt.
Bättre sent än aldrig
Så tänkte jag imorse efter att jag har vaknat, somnat och sen vaknat igen, lite för sent. För om ni kikar när mitt förra inlägg var skrivet så var det väldigt tidigt, och jag tänkte att jag har ju en chans att vila lite. Den chansen skulle jag aldrig ha tagit.
Men nu så har dagen gått och jag klarade mig igenom den. Har gått rätt bra. Spelat en jävla massa DWEL3 med Andersson nu och kom på att jag vill ju röja och städa upp min garderob. Slängde ju bara in Berits prylar och skräp (vilket är typ samma sak) där när jag flyttade in, och sen har jag bara fyllt på med mitt. Men nu börjar utrymmet tryta så jag måste organisera. Och vilken tid är bättre än kl 23 en onsdagkväll?
Såhär ser det ut nu;
Som ni ser så är det akut. Jag återkommer med dokumentation när jag är färdig.
The home of the brave
Jag säger grattis till Obama och haah-haah till Mccain. Hade TV:n på och vaknade precis när McCain började sitt jag-erkänner-mig-besegrad-tal. kvart över 5. Hur otippat är inte det?
Var så jävla trött och yr så jag trodde klockan var typ 10 eller nåt och att jag var fett försoven. Fick också för mig att McCain var Joe Biden och att det var Obama som hade förlorat. Blev livrädd för konspirationsteorierna om att amerikanska regeringen kan styra allt som dom vill. Men nu är allt som det ska.
Nöjd är jag iaf.
Grattis till världen, grattis till Usa och grattis till Obama.
The land of the free
Imorgon bitti smäller det. Eller rättare sagt inatt, det är nu det står på spel. Det är nu världens viktigaste val kommer att avgöras och jag tror att jag pratar för i princip hela världen när jag säger att vi vill att Barack Obama ska vinna.
Filip och Fredrik har valvaka inatt och hade jag inte haft skola imorgon hade jag suttit och tittat men jag får väl gå upp tidigt imorgon.
I övrigt så händer inte så mycket i livet, jag har ont men det går förhoppningsvis över.
Nu leder Obama! Med hela 32 röster mot 16 när de två första byarna i Usa har röstat. Och demokraterna brukar inte leda så det pekar ju åt rätt håll även om det kanske rör sig om en promille.
Jag hoppas på det bästa.
Godspeed Obama, verkligen. Du har den här bögens röst.
Ja, trevligt trevligt vi har det här... inte sant?
Det var faktiskt intressant att se hur dom tränar och jobbar, och man inser ju hur dålig man är. Eller inte dålig nödvändigtvis men felinriktad och sen i starten liksom. Det var ju det jag ville göra när jag började dansa och nu har jag insett att det inte är det hållet jag är på väg emot. Men det blir nog bra ändå (ojdå, var han positiv, går det?).
För övrigt så hejade Mats (Ek alltså, vi är på en first-name-basis) på mig i foajén.
Här hade vi en skön måndagsskål i såndärt trevligt sällskap som man bara kan ha på operan.
I övrigt så har det varit en okej dag. Instudering är fruktansvärt långt. Och jag är fortfarande handikappad från helgens jobbande. Men imorgon blir nog bättre.
Nej, nu ska jag föra över all porr från ena hårdisken till den andra. Fantastiskt va roligt det ska bli.
Peace.
Hallo-fucking-ween.
Jag har mest bara jobbat och hängt med gänget. Och vi har naturligtvis sett på skräckfilm.
Alla ni som har känt mig ett tag vet att jag älskar det och att sen skrämma upp dom som blir rädda. För jag har ju aldrig blivit rädd. Förrän nu.
Vi såg först på "Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren" följt av "When a stranger calls".
Första filmen är ju bara löjlig men fan vad jag skrek. Och Freddie Prinze Jr vill man ju gifta sig med.
Men den andra filmen. Fyfan.
Den handlar om en tjej som ska vara barnvakt i värsta lyxvillan mitt ute i skogen. Och sen ringer telefonen och hon hör bara hur någon andas. Det blir värre och värre och jag trodde seriöst att jag skulle dö. Jag var så jävla rädd.
Kunde fan inte ens kolla på trailern nu, eller lyssna för den delen, utan att bli livrädd.
Naturligtvis kommer man hem och så ringer telefonen från dolt nummer och någon andas. Jag vill hävda att det var Linnea. Men hon fortsatte bara att andas och jag hade förmodligen bajsat ner hela lägenheten om det inte var för att jag råkade slå på det bästa konståkningsprogrammet jag någonsin har sett. Det var verkligen dans och inte bara skridskor och armar.
Kanadensiska Joannie Rochette. Jag grät. Fantastiskt! (Det var direkt men jag lägger upp det så fort det finns på youtube)
I övrigt så har det varit skönt att komma tillbaka och umgås med gänget igen. Men det var skönt att träffa galningarna i norr också. Synd att inte Lisa är där men hon är ju i staterna och gör Halloween på riktigt.
Livet som nykter alkoholist är också okej. Faktiskt rätt skönt om än lite svårt. Men det blir nog bra.
Nu ska jag sova med TV-shop eller något annat harmlöst igång i bakgrunden. Och lamporna tända.
Fan för dig Linnea.
