johannicklasforsberg

Nu är jag påväg tillbaka till Stockholm så ni kan lugna ner er. Snart så är ordningen återställd.
Har varit på en lång tur i Svea Rikes sköna natur. Först Linköping, till Växjö och sist Säffle.
Jag måste säga att Säffle vann matchen. Säffle är en originell pärla i Sveriges flora.

Men det är fortfarande fem timmar kvar till stan, men jag har iaf internet på bussen, galet.
Har varit sjukt skönt att köra numren innan Dansens Hus så att man känner att dom sitter. Och vi har faktiskt inte bråkat så mycket, i förhållande till vad vi kan.


Alla barnen åker buss men endast Johan är vaken. (Lite prosamashup där.)

Jag är i Växjö. Bredvid Växjö sjö. Eller heter den Växjön?

I vilket fall som helst sitter jag nu på Move it dansstudion och väntar medans resten av klassen repar på annat. Ska hålla en workshop i lyrisk jazz sen och det ska bli otroligt spännande med tanke på att jag inte kan undervisa. Men någon gång ska vara den första.

Finns förhoppningsvis på film sen!

Nej, lite rehab för kroppen kanske så länge. Och en Berocca på det. Eller som jag också brukar kalla det; frukost.

Fräsh och glad. Sover ungefär fyra timmar per natt. Fräscht.

Ja, för fan. Imorgon åker vi.
Har jag börjat packa? Självklart inte. Sista-minuten-Johan börjar väl vid halv ett i natt om jag känner han väl.

Sjukdomen är påväg bort och nu återstår bara att skramla ihop pengar och kläder till att överleva turnén. Jag packar inte direkt lätt om jag bara ska hem över helgen och det blir inte lättare när man ska resa mycket, ha föreställning och kanske festa.
Nej, det blir jätteväskan och sen kanske en rullväska och eventuellt min 40liters-ryggsäck. Alltså samtidigt.
Nu ska jag på ICA och handla färdkost!


Panik!

Jag tror på något större än människan. Något som kan styra över det vardagliga. Mitt intellekt.
Eller liksom psyket typ. Jag ska nämligen bli frisk.

De senaste veckorna har varit tuffare än något annat jag har varit med om. När man inte har råd att äta bra, inte har tid att jobba, inte har möjlighet att ta hand om sig, då blir man sjuk. Och när man jobbar i vår bransch, så har man inga dåliga dagar. Du måste vara där, och du måste träna, och du måste köra fullt ut ibland.
Det finns inga men.

Men det finns ett psyke.

Vi repar för fullt för Dansens Hus och först ska vi på turné. Det är i övermorgon.
Har Johan en sovsäck? Nej. En luftmadrass? Nej. Pengar? Nej.

Fast det rullar på rätt okej ändå. Det är sjukt roligt och lärande.

Har för övrigt också blivit sponsrad av fantastiska Johanna Augutis till att bidra med lite fler blogginlägg. Det hjälpte. Det blev en matlåda mindre att göra och alltså då en ledig stund till att blogga. Keep up the good work säger vi bara.

Nu ska jag kurera mig litegranna. Hela klassen blir sjuk i omgångar men jag är ju man och norrlänning så riktigt illa däran blir jag aldrig. Plus att jag tror på the Power of the mind. Man kan övertala kroppen till allt.


Detta kan ni få se om ni kommer på Dansens Hus, fast i stående variant. Och med snyggare hår.

Godnatt!

Har aldrig haft så lite pengar som nu. Och när man jobbar välgörenhet och lägger ut för nya rumskamratens hyra så går det nedåt. Men han har gjort mycket för mig, så det är dags att bjuda till.
But he better pay the rent soon.

Försökt sälja mig men det är en krånglig bransch. Så nu återstår vad?


Sitta hemma och uggla?

Nej, man måste ju vara i skolan mellan 9-20.. så när skulle man ha tid att jobba?
Allt är den där jävla brittens fel. Jag hade aldrig varit i den här sitsen om det inte vore för honom. Och vad fick jag ut av det. En förstörd vårtermin.
Nej, skjut mig. Jag orkar inte längre.