Idolskvaller
Hörde precis hur dansarna fick strikta order:
- Inga autografer och ta inga bilder, vi är här för att göra ett jobb!
Säger en av dem till de andra. Han möts av frågande blickar och förklarar.
- De var inte så glada sist vi var här, så inga autografer och inga kameror, kom ihåg det.
Och det kan man ju förstå. Åtta idoler, Jihde och juryn vill så klart inte bli överfallna backstage av dansarna. Där vill man kunna ta det lite lugnt och slippa tänka på fansen.
Haha, det var det jag som sa!
http://blogg.aftonbladet.se/18390?page=2&pageSize=10 om ni vill kolla mer vad han skriver.
Nästan alla verkar hata dansarna men då vill jag bara berätta att det är fan inte vårt ansvar alla gånger.
Kan ta den långa historien nån annan gång men det sitter i produktionen och koreografen minst lika mycket som i oss. Och hade jag fått välja så hade jag gjort saker annorlunda och valt lite annat folk.
Här repar vi bakom Tove. Bild från Aftonbladet.
Lov eller?
Idolrep varenda dag.
Carina Ari ansökan.
Koreografi till Alto Ego.
Koreografi till studioföreställning.
Bråka med försäkringskassan.
Fira två födelsedagar och en kommersiell högtid.
Direktsändning.
Och vila?
Nej, vila gör man minsann inte om man vill komma någonstans. Nu sitter jag för tredje kvällen i rad och brottas med Carina Ari-ansökan som blir men kanske inte blir som jag vill ha den. Men nåt ska man väl skicka in. Jag hoppas att den går till någon utan pengar åtminstone. Annars blir jag bitter och arg.
Det kanske blir Halloweenfest här i helgen också men fick precis veta att ingen av mina sambos är hemma så det blev ju konstigt. Kommunikationen är inte på topp direkt.
Jag blir galen av alla papper. Men om jag äter dom kanske jag inte blir rynkig, för papper har ju inga rynkor.
Apropå djuphavssjukan.
Brukar ju som tradtionen bör alltid uppmärksamma sådant här i bloggen och då ackompanjerat av en mindre smickrande bild på personen i fråga.
Hittade ingen riktigt gräslig eftersom hon blir bra på bild men den här var åtminstone lite rolig.
Hon är fantastisk, på alla sätt.
Ett försök till något som kanske är något.
Men, here goes.
Man hamnar lätt i fack. I verkliga livet så har man vissa och i dansvärlden finns andra. Man skulle kunna hårdra det och säga att man antingen är modern, jazz, kommersiell, musikal eller hiphop. Men det är långt ifrån sanningen.
Min resa har gått från allt, via modernt, via jazz och via en sväng in i locking-house-breaking-hiphop tills den slutligen landade i allt igen. Jag har alltid velat och vill fortfarande göra allt.
Nu på senare tid har jag hamnat i facket kommersiellt vilket är lustigt då jag aldrig har tränat det. Det har bara blivit slumpvis arrangerade grejer som gjort att jag inte bara stått på scen med det utan också fått betalt.
Jag älskar kommersiellt. Man får ofta blanda stilar och mest vara snygg egentligen.
Men, det har hänt grejer.
Jag ska inte påstå att jag har bytt inriktning men vissa saker har känts mer öppna än förut. Jag har alltid velat göra modernt men aldrig tänkt att jag faktiskt ska göra det. Och det är intressant.
Jag tror fortfarande att jag passar perfekt för det kommersiella i mitt sätt att jobba men det ska bli spännande att se vart allt landar.
Min förhoppning är att kunna göra allt och fastnar jag någonstans, ja då får det väl bli så. Så länge jag trivs, och annars får jag väl byta genre. Och det viktigaste, som jag försöker komma till men inte kan förklara, är att jag vet hur mycket dans betyder för mig. Hur stor del av mig det är och hur det får mig att känna.
Den här utläggningen blev inte alls vad jag tänkte mig, varken språkligt, skriftligt eller innehållsmässigt men det blev en utläggning om min dans. By request skulle man kunna säga.
Efterfrågan och tillgång. Typ.
Finanskriser och mål i livet.
Men det åsidosatt så har jag i min dansmentalitet hittat något nytt. Det ska bli jävligt spännande att gå ur skolan. Nu jävlar säger jag bara.
Eller kanske ännu bättre; All in.
Såhär ser en nyrånad, fattig tjockis ut som åtminstone tror sig veta vad han vill med sin dans ut.
Is, auditionträning och stå på huvet.
Måste försöka få till Köpenhamn, Göteborg, audition, jobb, skola och min egna jävla ångest samtidigt.
Men det blir nog bra. Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt.
Har spenderat de senaste dagarna med att massera min röv och nu gått över till ljumske. Allt detta kanske låter sexigt i era öron men när man har masserat och ska isa, så är det inte lika hett längre. (Nej, den bara kom)
Nu ska jag väl ta och greja lite innan man ska göra sig redo för en ny skoldag med auditionträning. Det kan ju gå hur som helst. Jag tänker inte bry mig.
Har gjort det jag kan iaf med sträckningen och även stått lite på huvet.
Den här är inte skönast att ha i skrevet, det kan jag säga er.
Och ni som inte dansar, var glad att ni slipper göra det vi gör när vi skadar oss. Jobba igenom smärtan.
Det är så man blir bra.
Idol, rövar och nån slags CV-bild.
Jag lekte kommersiell nazist och det blev ganska bra! Jag är glad och stolt över klassen faktiskt. Med såna förutsättningar kan man inte göra det bättre. Verkligen inte.
Sen så skulle vi fota CV-bild till skolan och det första jag gör är naturligtvis att sträcka mig för första gången i mitt liv. Jag ville dra upp ett ben och kom på att den vigaste på skolan var före mig och lite adrenalin på det resulterade i att muskelfästet till hamstring som sitter i röven blev en halvmeter längre.
Så kändes det iaf.
Vi i startposen för Karolinas disconummer.
Nu får vi väl se hur det går helt enkelt! Nu ska jag massera och stretcha.
STHLM Fashion Market och Idol.
Nu är jag trött!
Igår kväll så var vi och provade kläder till STHLM Fashion Market och gick väl och la mig vid tre.
Idag så var det skola, kuta till Idolrep för att kuta till hår och smink och modevisningen. Nu har jag kommit hem med en massa snygga designerkläder och imorgon är det Idol hela dagen. Crazy.
Snodde bilden från Nathalie, därav hennes fot och klack. Bakom scen på Idol.
En rask promenad
Såhär är det va; att vi har en massa lärare på skolan, vissa som läser denna blogg, samt vissa som skiter fullständigt i den.
Nu ska jag inte nämna namn, men vi har fått en liknelse på våran träningsdos som löd "en rask promenad".
Och jag kan säga såhär att min dag har varit följande:
9-10 Fystest
10:30-12:15 Jazz (maxpuls i intervall ungefär hela klassen)
13:30-15:15 Modernt (upp och ner från golv samtidigt som man täcker hela rummet hela klassen)
15:30-17:00 Akrobatik (vi gjorde salto idag, need I say more?)
Jaja, fokus framåt.
I helgen är det Idol och de beryktade CV-fotona vi ska ta i skolan. Treorna gör alltid det och sen hängs dom upp så nu jävlar.
Detta är min plan på bild:
Fast stående liksom. Och med lite snygga kläder.
Vi får väl se hur det går.
Godnatt.
Nära döden upplevelse
Vi skulle göra lite lyft och grejer och när vi övade en gång så gick det lite knas så jag fick ett knä rakt på struphuvudet som plattade till min hals så att det kändes som att hela halsen var krossad.
Såhär gick det till:
Jag lyfte Karin och sen ska hon dra ner mig på golvet men det blev lite fel så jag får med halsen på hennes knä och halsen pressades ihop som en kartong som i bild fyra ungefär.
Det var riktigt vidrigt och gjorde fett ont efteråt!
Men det känns lite bättre idag även om det gör ont när jag sväljer.
Det var drama på riktigt men jag hann gå på systemet innan jag for till akuten iaf.
Typiskt mig.
Hösten i urval.
Såhär ser jag ut när jag ska vara finsk samt efter gig i Polen.
Såhär ser det ut när en artist plus dansare får en egen buss till flygplanet.
Petras och Vickys galna skaldjurstallrik samt Petra som försöker och lyckas golfa till sig en Bosskeps på Arlanda.
Lön+IKEA= sjukt mycket prylar att frakta med SL.
Jockes val av frisyr på mig samt vårat provisoriska vardagsrum på tunnelbanan.
Dagen efter på riktigt och starten av mitt egna apotek.
