Från det ena till det andra
Nu är Studioföreställningarna slut. Tack till er som kom och tittade!
Imorgon är det Idol och då blir det försök till uppstyrning så att vi kan representera på riktigt. Man vill ju att det ska vara så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Är dock bara med i öppningen men håll utkik där så kanske ni ser mig bakom Erika.
Och jag kan öka på min samling med backstagepass. Lite töntigt jag vet, men en kul påminnelse om roliga jobb.
Time is a-wastin.
Nu blir det rep inför gig med Petra, vi ska öppna för Backstreet Boys på Hovet, hur sjukt är inte det?!
Rep inför studioföreställning, Idol och Flugorna.
Från hårshowen med Alto Ego och Redken, med min helikopterplatta i profil.
Våran gudinna för kvällen; "inte-svart-nog-Paula".
Gott och blandat, eller pest och kolera?
Auditionhistorien får komma senare, men det var för Oslo Danse Ensemble iallafall och I want it!
Annars så repar vi numera inför ett gig imorgon i E-tuna (bevare mig väl) som har lite av ett MJ-tema. Men det blir nog bra trots förutsättningarna. Repar också min koreografi med tjejerna, och Robins och Mickes. Igår var jag och fotade med Linnea och våra CV-foton har ju kommit.
Det är lite det som har hänt i ett nötskal.
Min CV-bild som nu hänger på Ackis vägg!
Lite av det jag och Linnea gjorde. Och dom här är oredigerade. Hans expertis är bilder i rörelse.
Hårshowen
Jag är en av militärerna utan byxor. Eller som vi själva kallar oss; the Gay Army.
Skjut mig.
Skola. Skola. Skola. Rep. Rep. Rep.
Alto Ego. Snooze. E-tuna. Min egna skit.
Sova? Äta? Banta?
Nej, bara skjut mig så slipper jag tänka.
Dagens humör. Och notera klockslaget som jag tänker sova på.
Don't you dare.
Att man borde ha ork och tid att göra annat, såsom jobba eller plugga distans.
Att det är som vilken annan högskoleutbildning som helst.
Att vi inte är elitidrottare.
Då borde man se till att vara så långt ifrån mig man kan komma.
För det här, det förstår man inte om man inte gör det.
Äta middag kl 17, att kunna ha en tvättid. Att få vila kroppen ordentligt, att komma hem innan 20.
Att ha ett socialt liv utanför dansen, att inte konstant vara lite skadad.
Det är lyx.
Vi sysslar inte med lyx.
Men jag älskar det ändå.
Nästan en liten löptur.
Vi började med fys i en timme.
Sen hade vi jazz med Val i en och 45.
Efter lunch hade vi 3 och en halv timme med Karl och Knut-jazz.
Det är heeelt sjukt.
Men shit vad det är utmanande. I love it.
Nu blir det till att korra klart mitt nummer och sen hårgrejen innan skypekonferensen om Norgeaudition och telefonkonferensen om Sundsvallsturen.
Men såhär känner jag just nu.
Idolskvaller
Hörde precis hur dansarna fick strikta order:
- Inga autografer och ta inga bilder, vi är här för att göra ett jobb!
Säger en av dem till de andra. Han möts av frågande blickar och förklarar.
- De var inte så glada sist vi var här, så inga autografer och inga kameror, kom ihåg det.
Och det kan man ju förstå. Åtta idoler, Jihde och juryn vill så klart inte bli överfallna backstage av dansarna. Där vill man kunna ta det lite lugnt och slippa tänka på fansen.
Haha, det var det jag som sa!
http://blogg.aftonbladet.se/18390?page=2&pageSize=10 om ni vill kolla mer vad han skriver.
Nästan alla verkar hata dansarna men då vill jag bara berätta att det är fan inte vårt ansvar alla gånger.
Kan ta den långa historien nån annan gång men det sitter i produktionen och koreografen minst lika mycket som i oss. Och hade jag fått välja så hade jag gjort saker annorlunda och valt lite annat folk.
Här repar vi bakom Tove. Bild från Aftonbladet.
Apropå djuphavssjukan.
Brukar ju som tradtionen bör alltid uppmärksamma sådant här i bloggen och då ackompanjerat av en mindre smickrande bild på personen i fråga.
Hittade ingen riktigt gräslig eftersom hon blir bra på bild men den här var åtminstone lite rolig.
Hon är fantastisk, på alla sätt.
Ett försök till något som kanske är något.
Men, here goes.
Man hamnar lätt i fack. I verkliga livet så har man vissa och i dansvärlden finns andra. Man skulle kunna hårdra det och säga att man antingen är modern, jazz, kommersiell, musikal eller hiphop. Men det är långt ifrån sanningen.
Min resa har gått från allt, via modernt, via jazz och via en sväng in i locking-house-breaking-hiphop tills den slutligen landade i allt igen. Jag har alltid velat och vill fortfarande göra allt.
Nu på senare tid har jag hamnat i facket kommersiellt vilket är lustigt då jag aldrig har tränat det. Det har bara blivit slumpvis arrangerade grejer som gjort att jag inte bara stått på scen med det utan också fått betalt.
Jag älskar kommersiellt. Man får ofta blanda stilar och mest vara snygg egentligen.
Men, det har hänt grejer.
Jag ska inte påstå att jag har bytt inriktning men vissa saker har känts mer öppna än förut. Jag har alltid velat göra modernt men aldrig tänkt att jag faktiskt ska göra det. Och det är intressant.
Jag tror fortfarande att jag passar perfekt för det kommersiella i mitt sätt att jobba men det ska bli spännande att se vart allt landar.
Min förhoppning är att kunna göra allt och fastnar jag någonstans, ja då får det väl bli så. Så länge jag trivs, och annars får jag väl byta genre. Och det viktigaste, som jag försöker komma till men inte kan förklara, är att jag vet hur mycket dans betyder för mig. Hur stor del av mig det är och hur det får mig att känna.
Den här utläggningen blev inte alls vad jag tänkte mig, varken språkligt, skriftligt eller innehållsmässigt men det blev en utläggning om min dans. By request skulle man kunna säga.
Efterfrågan och tillgång. Typ.
Finanskriser och mål i livet.
Men det åsidosatt så har jag i min dansmentalitet hittat något nytt. Det ska bli jävligt spännande att gå ur skolan. Nu jävlar säger jag bara.
Eller kanske ännu bättre; All in.
Såhär ser en nyrånad, fattig tjockis ut som åtminstone tror sig veta vad han vill med sin dans ut.
Is, auditionträning och stå på huvet.
Måste försöka få till Köpenhamn, Göteborg, audition, jobb, skola och min egna jävla ångest samtidigt.
Men det blir nog bra. Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt.
Har spenderat de senaste dagarna med att massera min röv och nu gått över till ljumske. Allt detta kanske låter sexigt i era öron men när man har masserat och ska isa, så är det inte lika hett längre. (Nej, den bara kom)
Nu ska jag väl ta och greja lite innan man ska göra sig redo för en ny skoldag med auditionträning. Det kan ju gå hur som helst. Jag tänker inte bry mig.
Har gjort det jag kan iaf med sträckningen och även stått lite på huvet.
Den här är inte skönast att ha i skrevet, det kan jag säga er.
Och ni som inte dansar, var glad att ni slipper göra det vi gör när vi skadar oss. Jobba igenom smärtan.
Det är så man blir bra.
Idol, rövar och nån slags CV-bild.
Jag lekte kommersiell nazist och det blev ganska bra! Jag är glad och stolt över klassen faktiskt. Med såna förutsättningar kan man inte göra det bättre. Verkligen inte.
Sen så skulle vi fota CV-bild till skolan och det första jag gör är naturligtvis att sträcka mig för första gången i mitt liv. Jag ville dra upp ett ben och kom på att den vigaste på skolan var före mig och lite adrenalin på det resulterade i att muskelfästet till hamstring som sitter i röven blev en halvmeter längre.
Så kändes det iaf.
Vi i startposen för Karolinas disconummer.
Nu får vi väl se hur det går helt enkelt! Nu ska jag massera och stretcha.
STHLM Fashion Market och Idol.
Nu är jag trött!
Igår kväll så var vi och provade kläder till STHLM Fashion Market och gick väl och la mig vid tre.
Idag så var det skola, kuta till Idolrep för att kuta till hår och smink och modevisningen. Nu har jag kommit hem med en massa snygga designerkläder och imorgon är det Idol hela dagen. Crazy.
Snodde bilden från Nathalie, därav hennes fot och klack. Bakom scen på Idol.
En rask promenad
Såhär är det va; att vi har en massa lärare på skolan, vissa som läser denna blogg, samt vissa som skiter fullständigt i den.
Nu ska jag inte nämna namn, men vi har fått en liknelse på våran träningsdos som löd "en rask promenad".
Och jag kan säga såhär att min dag har varit följande:
9-10 Fystest
10:30-12:15 Jazz (maxpuls i intervall ungefär hela klassen)
13:30-15:15 Modernt (upp och ner från golv samtidigt som man täcker hela rummet hela klassen)
15:30-17:00 Akrobatik (vi gjorde salto idag, need I say more?)
Jaja, fokus framåt.
I helgen är det Idol och de beryktade CV-fotona vi ska ta i skolan. Treorna gör alltid det och sen hängs dom upp så nu jävlar.
Detta är min plan på bild:
Fast stående liksom. Och med lite snygga kläder.
Vi får väl se hur det går.
Godnatt.
Polen i bilder.
If you're gonna travel, travel in style.
Strimlat (ja, strimlat) smör, en enorm scen samt sista-minuten-scenklädes-kändishopping i stängd butik.
Utsikten från hotellet, precis efter showen och strax innan våran skål.
Scenen var galen.
Min outfit, I love it.
Det finns fler på Facebook.
Sopot Hit Festiwal 2009
Detta har alltså jag gjort. Hoppas ni njuter lika mycket som jag gjorde.
Och btw, hennes inears och mottagare lostnade så hela hennes medhörning flew out the window.
All I can say is...
Nej, jag kan nog fan inte säga något som beskriver detta överhuvudtaget.
Jag är så glad och nöjd och framförallt ovanligt nog lugn just nu. Det känns som att jag kan dansa, som att vi var bra och som att jag kanske kommer att lyckas. Trots allt annat som jag också tänker på (det senaste är tandlossning, det händer ovanligt många).
Alla här är fantastiska, och om man så får hälften av allt som vi har fått här så kommer jag fortfarande vara chockad.
Sitter just nu med det överblivna bjudvinet på mitt hotellrum (vi sket i efterfesten eftersom vi far hem imorgon) och funderar på om jag ska sola och gymma här imorgon innan vi far.
Ser dock ut som en tvättbjörn eftersom att jag inte har några produkter överhuvudtaget tack vara handbagage-only-regeln. 
Vicky rev lampan i bakgrunden, fråga mig inte varför.
Imorgon återvänder jag till Sverige, WACCK och det lite olyxigare livet men fan va skönt det ska bli.
Michael Jackson Flashmob Tribute
Det var galet kul, blev galet bra och till och med uppmärksammat i Perez Hiltons blogg.
Så nu har man vart med där också, då måste man ju vara en kändis.
Fast viktigaste är nog som Perez själv skrev; Sweden rules.
Tack Bounce och alla ni som var där, bra jobbat. Och tack till Richard Herrey för mat och gästvänlighet. Fantastiskt.
Enjoy. Jag är jävligt stolt över vad vi åstadkom.
En dag på gymmet.
En ny storsäljare från Johan Nicklas Forsberg Productions.
Idag gick jag hemifrån på ett litet äventyr. Jag skulle träna på Sveriges modernaste gym på Östermalm, följdaktligen innehållandes Sveriges modernaste människor ifrån Östermalm. Nu tänker ni förmodligen att "gymma har man ju gjort, hur mycket häftigare kan det bli?". Mycket.
Visst har jag tränat någon gång på Friskis gym eller i träningsrummet på skolan, men detta var något helt annat. Matrix träningsprogram kan slänga sig i väggen.
Att kliva in i receptionen var som att kliva rakt in i Femte Elementet (filmen, inte Milla). När man sedan förvirrat letar sig till herrarnas så tar man sekelskiftestrappan med en modern touch tills man kommer fram till vad jag endast kan liknas med ett spa/vardagsrum. Det var korgstolar, blommor, bastu och (I'm pretty confident att) om jag letar i skåpen så hoppar det ut en liten asiat och masserar dig. 
Jag börjar med lite cardio för att bli varm men avancerar ganska snabbt till gymmet. När jag kliver in så möts jag direkt av en distinkt doft av man. Lite lätt homosexuellt tittar jag mig omkring och försöker förstå vad fan maskinerna är till för.
Mitt egentliga mål är ju överkopp men eftersom alla muskelmän står och låtsasfightas (på det ocoola sättet) vid hantlarna och sen biffar till sig med lagom kåtblick i spegeln så kände jag att jag håller mig borta. Så jag går till hamstringmaskinen och tänker att det är nog en piece of cake. Efter fyra maskiner till inser jag att jag är lite svagare än jag tror. Då kommer jag till utåtvridningsmaskinen och jag tar det tyngsta. Stolt som jag är vill jag att dom ska se att jag orkar något så jag fortsätter i evighet utan att någon ger mig så mycket som en blick. Med lite tur hittade jag en tricepsmaskin (även om det tog mig tio minuter att fatta hur den funkar) och jag stannar där eftersom att jag ville jobba överkropp.
Efter ett tag med mycket kroppspanande och mansflörtande så känner jag att jag är färdig. Jag tar vägen förbi hantlarna och vågar mig äntligen på att göra lite armar men får direkt prestationsångest så jag bestämmer mig för att vara klar. Danskadad som man är så vill jag vara bäst och lägger mig i ett hörn och panikstretchar. Rakt ner i spagat 6 ggr (tre gånger på varje sida i en minut) och sen lite split.
När jag sedan ska gå hem så ställer jag mig i omklädningsrummets nakna sanning och funderar på huruvida jag ska gå i träningskläder eller jeans. Den halvnakna karln bredvid mig stirrar konstigt när jag tar lite deo och sen klär mig vanligt. Jag vill poängtera att jag inte var så äcklig och svettig (eller åtminstone inte såg äcklig och svettig ut). Jag ignorerar han och hans nakna kropp och beger mig mot speglarna för att fixa till håret. Väl där sluter han upp vid en spegel och stirrar på mig med vad som kan vara både äcklad och kåt (möjligtvis även båda). Vet inte riktigt hur jag ska tolka det så jag tar mina grejer och åker hem.
Nu såhär i efterhand så känner jag att jag nog kommer ha fruktansvärt ont överrallt och jag ska om 9 timmar ha balett och sen jazz. Det ska bli spännande med tanke på att musklerna nu känns som spaghetti. Men lite sömn på detta så kanske det blir bra.
Vi ses väl imorgon på klass hoppas jag. Godnatt.
