Folk är idioter men man är ju snygg i håret iallafall.

Ja hörni. Jobba aldrig med människor som tror att Kanada ligger i Usa, risken finns att dom inte vet hur något annat funkar heller. Skjut mig.
Men nu har jag åtminstone gjort hela vårens bokföring och styrt upp lite.

Sen så har jag vart och träffat ägarna för Gul&Blå-affären vid hötorget som jag ska göra lite gerillareklam för om någon vecka. Det låter glammigare än vad det är men jag ska vara modell och får lite kläder. Jag har ju ändå inget att göra så varför inte leka modell.
Nu när jag är snygg i håret också. Jag var ju hos fantastiska Jessica på salong Hos Tomas idag och jävlar va vitt det är. Men snyggt som satan. Hon lyckades till och med fixa till lite av det Linnea orsakde med kontorssaxen. Hon var inte helt nöjd, men jag kunde komma tillbaka när det hade växt lite.


Det är ju inte jättestajlat direkt men så ni får en idé hur denna modell ser ut på hemmaplan.

06:37

Fan vad jag känner mig misslyckad nu. Jag och Andersson hade som plan att vara vaken och festa tills kungshallen öppnade och man kunde käka riktigt god fyllemat. Alltså kl 10. Problemet är ju det att han var så jävla hungrig så vi svängde förbi donken och då blev han mätt och trött. Men vi hann sno en vägskylt på vägen. Mer info om det imorgon.

För övrigt så har jag klippt och färgat håret. Allt för att jag skulle vara David i trean i vårat spex för dom. Så nu är det klippt med en kontorssax och färgat gult. Gräsligt men det ska fixas.
This is how it looks.


Jag är nöjd med vilken riktning det tog men kanske inte riktigt med resultatet.

Då var det över.

Efter en vecka utan sömn, mat och någon slags vila överhuvudtaget så är nu kompositionen, filmen, spexet och framförallt skolan klar.
Spexet ägde allt. Vi hade nämligen lurat hela skolan att vi hade bråkat i klassen och att det inte skulle bli något spex men jävlar vad det var bra! Sen blev det en sjujävla maratonsupning. Vi började vid ett på dagen och söp till fyra på natten. Men kul hade vi. Vi dansade balett på en lekpark, hoppade studsmatta och gjorde ett mission impossible- utbryt från nattbussen hem.

Nu ska jag fortsätta sova eftersom att jag kan det. En annan har ju sommarlov och är numera inte tvåa på Balettakademien längre. Snart är det jag som är proffs.

Livet som dansare är inte alltid lätt.

Men med lite vin, sprit, smirnoff ice och dålig humor så kan man bota det mesta.
Det är så att vi har fått en kompositionsuppgift i skolan på att göra en dansfilm och efter Murphys lag var framme så fanns det inte så många lösningar kvar. Lyckligtvis så är jag en sådan som gör det ingen annan gör, och nu har jag gett mig i slag med de människor som är som mig och då löser vi alla problem om än lite sent. Som nu.
Jag har farit stockholm runt men nu sitter vi äntligen här och redigerar våran fantastiska konstbit.
Frågan just nu är ju om man ska sova eller supa tills vi ska till skolan igen.

Solen börjar gå upp nu och Andersson leker gud med klipprogrammen medan jag bloggar, tar roliga kort och häller upp alkohol. Och kliver in med min geniala konstnärliga kunskap emellanåt förstås.
Såhär känner vi oss nu. Men om du får se filmen återstår att se, den kanske poppar upp på bloggen så småningom, håll utkik.




Mer av livets goda och onda stunder.


Äcklig mingelbild från finest.se. Och ja, jag vet hur illa det är.


Lite från föreställningarna nu, visst är vi snygga.


Här är lite väl valda bilder från Anna Ståhls koreografi "Past.Present.Future?"




Livet som dansare i allmänhet och SpringPride i synnerhet.

Åtminstone en liten del av det. Grejer jag inte har haft tid att lägga upp men som jag kan göra nu när jag ändå inte sover. Koffeinchock var det verkligen. Eller egentligen inte, men ni vet hur jag gillar att överdriva allt. Annars blir det ju tråkigt.
Jag är inte så speedad som man kan tro, (jag börjar ju att vänja mig vid pillren), men jag är definitivt inte trött.




1. Såhär såg det ut natten innan SpringPridegiget i Eskilstuna
2 och 3. Kläderna var som sagt inte valda av oss och dom där kjolarna försvann ganska snabbt. Eller om det var topparna.
4. Ni kanske undrar varför jag inte lägger upp några bilder på mig. Och det var för att vi såg ut sådär.
5. Våran fantastiska granne som mitt i natten ramlade in och undrade vad vi höll på med.


Dansarnas egna "streetnummer".


Vi bakom Madonnalookaliken Melissa Totten. Hon sjöng som Madonna, fast tonrätt.


Lite sådär såg vi ut. Jag var ballerina. Kommentarer överflödiga.


Ja, detta var alltså hela cirkusen. Fråga mig inte hur det blev såhär.


Detta är vårat hotellrumsrep. Det är gala.

Föreställningshelg

Nu är föreställningarna i full gång på Dieselverkstaden i Sickla! Kom och se, ikväll kl 19 eller imorgon kl 16.
Jag har bland annat bara hotpants på mig, vilket är vidrigt och äckligt.

Men nu till det viktiga, jag har köpt en ny sminkväska/necessär. Och ja, det är ungefär lika homosexuellt som det låter.
Men man behöver det i denna bransch faktiskt. Smink används.

Den har ett hårnålsfack, ett topsfack, ett bassminkfack, ett stort ögonskugga/glitter/annat tjafs-fack och små pennhållarfackgrejer där man kan ha mascara, eyeliner och diverse attribut.

Är jag en kvinna eller är jag en kvinna?

Mer bilder från föreställningarna kommer, just nu laddar jag kamerabatteriet.
Vi ses på scen!

Tyngden på dalskidan älskling.

För nu går det utför. Med stora fucking jävla carvingsvängar.
Vet inte riktigt vart jag ska eller vart jag själv börjar och slutar just nu, allt är bara ett stort ångestmoln. Och det drabbar allt. Och det värsta är att jag visste att det skulle hända, men tänkte att "det går nog bra". Bullshit.

You can't even begin to grasp hur fucked up jag verkligen är och vad som händer i mitt huvud. Allt vettigt, intelligent och logiskt tänkande som jag vanligtvis besitter är som borta.
Vi ses på middag på söndag, för innan dess blir det inte.

Dansarkroppar

Såhär kan man se ut om man är dansare.


Eller så ser man ut såhär:


Ni kan ju gissa vem jag känner mig som...
Imorgon blir det bara hotpants.

Min koreografi även kallad "Kvart i tre"

Detta är alltså mitt nummer från våra skolföreställningar nu. Inte riktigt lika tajt som jag hade velat, men det vägde vi upp med grymt mycket känsla och uttryck. (Sadly not seen on camera, only live)



Vad tycks?

En fredagkväll i Eskilstuna.

Nu i HD-format.

Man kanske kan tro att jag är ute och svänger mina lurviga med ett glas i handen och faktum är att det gör jag också. Men utan glas. Och i Eskilstuna. Fråga mig inte varför.
Just nu så har vi lagt och repat in koreografi till Hung Up på hotellrummet som vi ska göra bakom en Madonnalookalike SpringPride här.
Kan inte riktigt beskriva denna surrealistiska situation. Några väl valda ord är: 15kvm, discodans, 90-talsklubbmusik, pizza och framför allt Eskilstuna. Som sagt, jag är bortom ord just nu.



Detta är stämningen ungefär. Men roligt har vi även om vi ska upp och soundchecka om en cirka 7 timmar.


Nej, vi har inte valt kläderna själva.

Övertränad anyone?

Det är ju såhär va.
När man tränar dygnet runt och inte hinner sova eller äta då blir man trött, tröttare, övertränad.
Man får ont överallt, orkar inte med något och blir inte något smalare för det. Det är också väldigt påfrestande att träna hela dagarna och ha bra lektioner men inte dra fysisk nytta av det för man blir bara svagare hela tiden. Men man gör det ändå. That's life while being a dancer.
Jag är fruktansvärt övertränad just nu. Men snart så är det över.


I övrigt rullar det väl på. Bra lärare och lektioner. Och i trean, då ska vi ha så sjukt bra lärare. Och då ska jag inte jobba extra hur fattig jag än är. För då ska jag bli bra på att dansa istället. Och snygg och smal. Och vig. Och bäst.


I höst då smäller det. Jag är redo för double K. Och ja, det står entusiast på tröjan. (Det var en present, fråga mig inte vad karln tänkte)


Våren i urval.

Nu har jag äntligen möjlighet att föra över bilder till datorn. Lite såhär har min vår varit. Sedan jag skaffade min dator om man ska vara lite mer specifik.


Våra kostymer på Operan och våran fantastiska kostymkvinna Monica.

Johan påväg till premiärfest på Operan.

Detta är alltså våra sminksvampar. Och dom har bara räckt ungefär hälften av föreställningarna.

Jesus-Linnea på Johans-matta-korset.

Överbetts-Johan och Snygg-Sofia

Åter igen Linnea på golvet kl 5 på morgonen efter en fantastisk valborgsnatt med 9 Buffyavsnitt.

Postföreställningskoma

Nu är det äntligen och tyvärr över. Nu kommer mitt liv (litegrann) tillbaka. Davids nummer idag, därav sminket och igår mitt fantastiska cowboynummer som jag inte har något kort på , [ idiot ], men film som kommer om några dagar.



Såhär ser jag ut en söndagkväll som denna. Nu ska det på med en massa avsminkningshistorier och sen så är det bara att sova för imorgon är det skola igen.

Toi toi.

Blod, svett och tårar. Med all rätt.

Need I say it one more time?
Jag har så jävla mycket att göra hela tiden.

På schemat igår stod:
Fyspass kl 9
Modern klass
(som iofs inte blev av) efter det
Balett i tåskor för andra gången (mer om det strax)
Partnering med en massa akrobatiska golvövningar och lyft
Balett på Operan
Föreställning på Operan


På schemat idag stod:
Föreläsning kl 9
Street efter det
sen LEEEEDIG
förutom
Åka till Skattemyndigheten och köa och bråka för att få min deklaration
Fixa två proffessionella facebookgrupper vilket är svårare och mer jobb än vad man tror
Deklarera by hand min personliga deklaration samt mitt företag
Diska
Fixa bar
(ja en fysisk bar)
Sova (förhoppningsvis snart)

Men alltid lär man sig nåt som min rektor skulle ha sagt.

Apropå blodet just så kommer här en liten berättelse om Johan i tåspetsskor.
Det är skor som tjejer har när dom dansar balett på riktigt och såsom det låter så står man på tåspetsen, och så även jag. Vanligtvis så har man övat länge innan man ens tar en riktigt balettstång med tåskor men jag kände att det kan ju inte vara så jävla svårt, så jag försökte. Tilläggas bör att jag har dansat en tåspetsklass i hela mitt liv.
Men upp på dom hoppade jag och ont gjorde det. Inte så mycket för foten för stark och mjuk var jag men om man står på tå och har glömt klippa tånaglarna så gör det ont.
Och framförallt så när du går upp och ned skaver skon (som är tajtare än alla skor ni någonsin provat) över tårna och drar bort huden vilket resulterar i några makabra skavsår. Men det var helt okej första gången.

Andra gången däremot, då glömde jag bort att jag hade skavsår och när jag gled upp och ner skavdes dom upp hela tiden. Det var fruktansvärt. Men man biter ihop och ler och försöker att bara ignorera det.
Såhär såg min sko ut efter:


Det jag håller i är tåskyddet som inte riktigt fyllde sin funktion. Det var blod mest överallt i skon.

Föreställning i helgen på skolan och det ska filmas och läggas upp sen. Kom och titta om ni kan och vill. Det är två olika program lördag och söndag och jag är med båda dagarna (dock är min korre bara med ena). Annars kommer den upp här förr eller senare.
Nu ska den här kossan fälla in klövarna för imorgon är det rep halv nio innan skolan och Operan efter skolan.
Live and prosper.

Hur man blir en bra dansare

Hänger inte alltid på att vara nykter och duktig.
Min kväll har nämligen spenderats med några från Kungliga Baletten och min ångest över att bli sämre för att man dricker försvann ganska fort när jag språkade med dom. Skönt att äntligen prata med några när man har repat ihop sen februari. Och bisarrt att en inte ens visste att vi var med i samma föreställning som honom.

Det var mycket homoskvaller, nya bekantskaper, axelridning, vin, tonfisk, kattmat, gurka och annat. Men trevligt.

Drama på Operan

Premiär var det ju, och vilken premiär sedan.

Det började med att vi kom dit i godan ro och sminkade oss för att sedan vara med på uppvärmningsklassen. Och det var fett pinsamt ska jag säga er. Dessa människor jobbar med att dansa balett, medan vi använder balett för att bli bättre i annat. Men vi körde på och medans dom blev lite småvarma så slet vi som djur och blev genomblöta av svett. Dom tittade lite konstigt på oss men jag glodde tillbaka.

Så då var det då dags för föreställningen. Och när man är på en teater, eller en institution så är det inte riktigt som alla andra ställen. Det finns sådant man får göra och sådant man inte för göra.
Man vill ju inte skapa otur inför en föreställning.

Man får inte vissla i huset.
Man får inte säga lycka till, istället säger man toi toi.
Man får absolut inte säga tack om någon gör det.

Tro på fan att vi lyckades göra allt det där. Och tro på fan att i första akten så skadade Marie Lindqvist sig. Hon var våran Esmeralda och kunde knappt gå bakom scen då hon tydligen slet av något i vaden men i väntan på andra lagets Esmeralda, Nadja, så hoppade hon in på tå med orden; "jag får väl köra så mycket som går".
Och det ska jag säga er, att tåskor inte är skönt någonstans, hur hel du än är.
Men med en liten förlängd paus så kördes Nadja in med taxi, sminkades, värmde upp, fick peruk och gick igenom grejer med nya partners och körde sedan på. Hon var nog lite chockad och strax innan hon gick in på scen så berättade hon om sin kväll innan med orden; "jag har kolhydrat laddat inför imorgon med pasta och bacon och ett stort glas vin, Reserva 2000!".

Smålullig eller inte, hon hoppade upp på tå och var alldeles fantastisk. Och ännu mer fantastiskt dagen efter när hennes egentliga premiär var.


Detta är min outfit i föreställningen. Vanligtvis ser jag lite manligare ut också. Men det kommer bilder på det med.

Mer galaskvaller kommer. Nu ska jag sova, imorgon blir det hänga med Sophie och sen Zaino och Linkan.


Kungliga Operan here I come.

Dåså. Jag har gjort Globen, jag har gjort Cirkus. Jag har gjort Sundsvall och jag gör Stockholm. Nu är det dags för Kungliga Operan - Sveriges Nationalscen. Visserligen går och står vi mest hela tiden, men jag kommer iaf att stå där.
Imorgon är det premiär på Ringaren i Notre Dame av Pär Isberg och jag tror det blir en riktigt bra föreställning. Det är helt sjukt att vi är med där. Skithäftigt faktiskt. Jag måste påminna mig själv om det hela tiden för det känns som att vi är med i en film. Jag skiter i vad vi gör, men att se dom jobba, det är fantastiskt.

Inspiration är ordet och som vår balettlärare sa idag så tror jag att det hjälper att se hur balett ska göras. Nu jävlar är det all in för mig. Operan är målet.


Marie och Oscar -  helt fantastiska dansare. Och oscars stickade tröja är så jävla snygg. Hunchbackcoutore liksom.

Back on the train track.

Tiden går fort när man har roligt, men även nu.¨

Efter en lång helg med mycket rep, instudering kan man till och med kalla det, och väldigt lite sömn så är jag äntligen på väg hem till min kära storstad. Det har gått bra trots tidsbrist och improvisationshistorier och så fort jag listar ut hur i hela fridens torg man får in videos på bloggen utan att lägga upp dom på youtube kan ni få se vad jag har skapat för ett mästerverk. Om jag höjer era förhoppningar nu så är det meningen. Det blir så mycket mer av ett antiklimax då.

Nu ska jag fakturera, koreografera och förhoppningsvis se på Twilight (tack Quazi) innan jag kommer hem.
More info later.


Y-dance? in action på en dansfestival i Frankrike i stycket Skogen.

Tanzen ein bisschen, howdy-ho!

Nu ska jag iväg och repa och jag vet inte riktigt än vad vi ska göra, men det här är iaf min inspiration;

Det här kan vara det vidrigaste jag någonsin har sett. Men jag ska använda det i min konst goddammit!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0