Så?

Jag har ju en blogg. Och jag skiter faktiskt i att ingen läser den. 
Det är mer att jag börjar bli gammal så att jag tänkte att om jag skriver ner skiten så behöver jag inte lägga energi på att minnas. Och med skiten så menar jag mitt liv.
 
Vad har hänt då sen sist?
Jag är dansare.
Jag bor fortfarande på Lappis.
Jag har världens finaste kille.
 
MEN, framförallt så har jag fått skägg.
 

Stockholm i mitt hjärta.

Har nu rest fram och tillbaka i en månad. Sundsvall, Polen, Norge, Norge, Norge.
Jag gillar tydligen Norge!


Såhär fint var det när jag tog äckelbussen hem idag.

Sett Sugar också, helt galet bra. Hanna Lindblad är ett musikalmonster! Röst, utstrålning, dans, BEN! My god.


Hanna med fab P*fect på Pride! Många fina vänner och om jag inte misstar mig här så är det Ellen Lindblad till höger. Fantastiskt person, dansare och min framtida kollega. Och också Hannas syrra.

Job well done.



Har nu gigat klart och ska snart äta någon slags middag.
Gigade med Petra om någon missade det. Eller rättare sagt September. Otroligt sympatisk, jordnära, ödmjuk och proffsig artist. Fantastisk kollega.

Även att Kate Ryan klev upp på scen efter oss!

This calls for some blogging.

Jag har tagit en inofficiell paus men det här är så sjukt.
Jag hoppas och tror att jag alltid kommer vara lika tacksam och glad över mitt jobb. Nu är jag i Poznan, Polen och ska påväg till soundcheck om tio minuter.

Här bor liksom jag. Själv.
Och när bilderna inte ens gör detta rum rättvisa kan ni ju gissa hur högblankt allt är. Stort framförallt (som vårt vardagsrum hemma), och på åttonde jävla våningen. I love it och är evigt tacksam. Tack karma.






Gah!

Back to black.


Ja. Jag var svarthårig igår. Men det var snyggt. Var.

Nu börjar jag bli sjuk, och jag ska göra audition imorgon. Fy fan.

MacJohan

Nu har det hänt. Jag har köpt en Mac. En minimac, eller mac mini.
But I swing both ways så att säga.

Den ska vara kopplad till min TV och vara liksom en multimediastation där jag har alla tv-serier och kan redigera en massa roliga saker.
Måndag is a good day.

För övrigt så har jag fått ett Playstation 3 med Playstation Move och ett PSP med en massa spel. Varför?
Jo, jag måste göra research innan jag ska ställa mig i min spandexdräkt på Sveriges första spelmässa Gamex och låtsasslåss. Snacka om jobbförmån.'


Inte bästa bilden men vilken grej!

Ska nog köpa mig en digitalkamera också. Men måste leva fattigt ett tag så jag inte handlar upp alla pengar!

Woop.

Det andra woopet kommer imorgen.
Nu skall jeg sove, jeg har nemligen hatt en utroligt påfrestende dag med fler koppar kaffe och mycket skratt. Fantastiskt har det vart.

Ska också gratta Natalya men det gör jag i ett eget inlägg imorgon.
Även att Ina och Mari är i byen. Jeg finner det helt sinnsykt kult.

Oslo baby!

Vilken jävla dag. Trodde jag skulle krevera och bryta foten på första klassen men tröstade mig med att jag skulle sova mellan klasserna. Det gick okej, men man är sjukt svag när man inte ätit eller sovit på ett dygn.
Jag överlevde trots oddsen.

Sen så hände massa annat så sömn blev det ikke. En klass till och Johan inser återigen hur mycket man kan pressa en kropp. Sen i söndags morse hade jag ätit; lite vegetarisk pyttipanna, två Swebar, två kaffe, en smoothie och två koppar te. Fram till klass nummer två.

Så efter klass blev det lite Thai med Walle/Woody.
Men shit vad man kan prestera ändå. Häftigt.


Jag demonstrerar hur trött men glad jag är och Walle visar att han är dansare. Han får betalt för att dansa. Det är coolt.


06:23


Nästa stopp, Oslo Sentralstasjon.

Jag har inte sovit en jävla fläck. Och jag ska Karl och Knuta om 2 och en halv timme. Nu blir det kaffe på Deli De Luca och en Swebar till frukost. Man kan ju inte lämna allt där hemma.
Men jag måste börja prata norsk för jeg har snakket med to personer å de förstå meg ikke.

Hamnade dock bredvid en heterokille som somnade in i mig, jag tyckte det var mysigt och somnade in i honom. Han tyckte inte det var lika mysigt när han vaknade. Men vad gör man inte för lite närhet?

Spontanresa

Jag satte mig på en nattbuss mot Oslo jag. Bara en sån sak.
Egentligen var planen att åka nästa vecka men eftersom jag fick ett gig då så blev det nu. Ska ta lite klass och träffa lite folk. Har dock spanjorer i ena örat och någon som smaskar i det andra. Hur kan man inte i en knäpptyst buss full med folk höra att man sitter och gör regelbundna ljud själv. Skandal. Jag blir förbannad.
Och jag är inget fan av spanska. Det är ett språk som gör mig uppriktigt ilsk.


Så här mysigt har jag det! Har lyckats snatcha ett dubbelsäte och ska försöka låtsas sova tills nästa stopp så ingen sätter sig här. Så nu måste jag sluta.

Ses i byen!

I love VOUGE

I really do. Amazing. Amazing.

Jag ska fan inte klaga. Jag ska träna och bli bättre för det är då saker händer. Nu jävlar ska det shapeas innan Norge alltså. Jag ska förtjäna min lön.
Och dans är mitt jobb. Jag ska vara glad om jag bara behöver jobba en och en halv timme om dagen. Har jag en bra dag och gillar balett så ska jag vara glad att det är mitt jobb. Sen kan jag träna rolig dans på fritiden. Blir det balett då så är väl det bra.

Kan inte klaga.

Robin är hemma. Ish. Jag har saknat honom.

Oh, bitch you better weerk, that is ovaaah!

There's a legend in town.


Benny frickin Ninja är här.

Mina vänner i P'fect är ju med i House of Ninja och alldeles fabulous. Själv känner jag mig som en heterokarl i klackar. Men han är AMAZING.


På jobbet.

Ja, jag vet. Någon som har tid att blogga på jobbet har för mycket tid. Eller för lite att göra.
Men jag är ju mest chef över huset idag och har inte så många praktiska sysslor.
Men dom jag har gör jag.

Ska även senare ikväll rigga ljus inför min första helg som ljustekniker, ska bli sjukt spännande. Och hjärtsnörpande.

Passar på att fördriva tiden med lite kurslitteratur. Reel music.
524 sidor om filmmusik.


Se så viktig jag är. Jag är universitetsstudent.

Fick för övrigt godkänd på min första examinationsuppgift, och det var högsta betyg. Den ni.

Polacken del 2.

Först måste jag berätta om en horribel upplevelse alldeles nyss.
Här står jag i köket och har övertalat min kropp att den vill ha fisk och potatismos, för det går snabbast. Var lite otålig och hungrig, ska iväg och jobba sen och ville inte ha problem.
Då som i en blekgul blixt från klar himmelspricker påsen med pulvermoset och det sprider sig som ett helvetespollen över hela köket.

Men stark och trygg i sig själv som man är så biter man ihop, går igenom förnekelsens fem stadier, når acceptans och går till slut vidare. Vad ska man säga? Jag är en hel människa nu.

Och för er som undrar över polacken. Här är han!
Lukasz:


Polacken.

Känner att jag måste förklara polacken.
Såhär var det:

Jag stod i godan ro (så god som den blir) på jobbet och som det sig bör gör en lite jobbig turist entré.
Han ville ha internetkod och jag var sådär hjälpsam som man blir när man gör allt för att folk inte ska stanna i butiken. Men jag hjälpte honom och när det blev lugnt så kollade han på mig.
"Vad fan vill du?" tänkte jag och frågade om han behövde hjälp. Då visade det sig att han hade blivit fucked av killen han skulle hyra lägenhet av. Alltså lurad. Jag guidar han till blocket men det faktum att han var polack stjälpte liksom den idén. Men, efter lite sporadiskt snack mellan kunderna så kom det fram att han var rätt intelligent, var utbildad inom cultural studies, ville jobba i Sverige och brukar couchsurfa.
Det här är ju nåt för bloggen tänkte jag och sa: "ja, jag har ju en soffa".
Eftersom jag jobbade natt så vandrade han runt lite, träffade någon polsk internetdejt till hans mamma och hängde hela natten på centralen. Dagen efter så mötte jag honom och övertalade han att åtminstone se Stockholm innan han åker hem. Tyckte jag var vettigt.
Han var rädd att jag skulle döda honom, men det var ju jag med så det jämnade ut sig.
Och sen dess har han bott hos oss.

Lukasz heter han och är otroligt trevlig, tacksam, vettig och polsk.

Fortsättning följer misstänker jag.

RSS 2.0