Polacken del 2.
Först måste jag berätta om en horribel upplevelse alldeles nyss.
Här står jag i köket och har övertalat min kropp att den vill ha fisk och potatismos, för det går snabbast. Var lite otålig och hungrig, ska iväg och jobba sen och ville inte ha problem.
Då som i en blekgul blixt från klar himmel så spricker påsen med pulvermoset och det sprider sig som ett helvetespollen över hela köket.
Men stark och trygg i sig själv som man är så biter man ihop, går igenom förnekelsens fem stadier, når acceptans och går till slut vidare. Vad ska man säga? Jag är en hel människa nu.
Och för er som undrar över polacken. Här är han!
Lukasz:
Hahaha, jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag läste om pulvret. Och då har inte ens jag en toalett inom nära räckhåll! ;)
För övrigt så tycker jag det är himla fint att du tar hand om polacken. Han ser snäll ut!
Kram
Härligt Johan :))
