Tabula Rasa
Nej jag blir inte klok på det här.
Nu ska jag sova så får vi se om det blir bättre. Och imorgon är det Operan och allt!
Postföreställningskoma
Såhär ser jag ut en söndagkväll som denna. Nu ska det på med en massa avsminkningshistorier och sen så är det bara att sova för imorgon är det skola igen.
Toi toi.
Blod, svett och tårar. Med all rätt.
Jag har så jävla mycket att göra hela tiden.
På schemat igår stod:
Fyspass kl 9
Modern klass (som iofs inte blev av) efter det
Balett i tåskor för andra gången (mer om det strax)
Partnering med en massa akrobatiska golvövningar och lyft
Balett på Operan
Föreställning på Operan
På schemat idag stod:
Föreläsning kl 9
Street efter det
sen LEEEEDIG
förutom
Åka till Skattemyndigheten och köa och bråka för att få min deklaration
Fixa två proffessionella facebookgrupper vilket är svårare och mer jobb än vad man tror
Deklarera by hand min personliga deklaration samt mitt företag
Diska
Fixa bar (ja en fysisk bar)
Sova (förhoppningsvis snart)
Men alltid lär man sig nåt som min rektor skulle ha sagt.
Apropå blodet just så kommer här en liten berättelse om Johan i tåspetsskor.
Det är skor som tjejer har när dom dansar balett på riktigt och såsom det låter så står man på tåspetsen, och så även jag. Vanligtvis så har man övat länge innan man ens tar en riktigt balettstång med tåskor men jag kände att det kan ju inte vara så jävla svårt, så jag försökte. Tilläggas bör att jag har dansat en tåspetsklass i hela mitt liv.
Men upp på dom hoppade jag och ont gjorde det. Inte så mycket för foten för stark och mjuk var jag men om man står på tå och har glömt klippa tånaglarna så gör det ont.
Och framförallt så när du går upp och ned skaver skon (som är tajtare än alla skor ni någonsin provat) över tårna och drar bort huden vilket resulterar i några makabra skavsår. Men det var helt okej första gången.
Andra gången däremot, då glömde jag bort att jag hade skavsår och när jag gled upp och ner skavdes dom upp hela tiden. Det var fruktansvärt. Men man biter ihop och ler och försöker att bara ignorera det.
Såhär såg min sko ut efter:
Det jag håller i är tåskyddet som inte riktigt fyllde sin funktion. Det var blod mest överallt i skon.
Föreställning i helgen på skolan och det ska filmas och läggas upp sen. Kom och titta om ni kan och vill. Det är två olika program lördag och söndag och jag är med båda dagarna (dock är min korre bara med ena). Annars kommer den upp här förr eller senare.
Nu ska den här kossan fälla in klövarna för imorgon är det rep halv nio innan skolan och Operan efter skolan.
Live and prosper.
Har du någon gång haft en taliban i ditt hem?
Det har jag.
Och vad har mer hänt i dagarna? Jo förutom att min make (som numera konverterat till Islam) är hemma så har jag handlat ett par stuprörsbyxor som är gröna. Bara en sån sak. Tajta också. Bara en sån sak. Och jag ser smal ut i dom. Bara en sån sak.
Aint she a beauty?
Nu är det hell week som gäller innan föreställningar händer i helgen och under tiden så är det föreställningar på Operan också. Men nu är jag som ska somna in till doften av Ajax.
Lördag kväll, vilken kväll.
Audition gick faktiskt bra och mitt nummer börjar kännas riktigt roligt nu! I helgen så smäller det så kom och titta på föreställningarna.
Tidigare idag var jag och såg musikalen Avenue Q och den är så jävla bra. Är den i närheten av er så gå och se, jag skrattade i tre timmar.
Den här bilden säger det mesta:
Men nu ska jag snart sova tror jag. Imorgon kommer Lars förbi och bor här en natt. Bara en sån sak.
Efter nästa vecka då blir det lite lugnare och mer tid för uppdateringar. Nu är det bara rep, ljussättning, rekvisitabygga, genrep, studioföreställningar och under hela tiden skola plus tre föreställningar på Operan. Allt på en vecka. Det är the life of a superstar.
Det är inte varje dag man går hem leende.
Det är mycket att göra just nu, vi har ju föreställningar nästa helg så nu är det auditions för vilka nummer som ska vara med och jag ska ha med någon slags cowboyhistoria (och för er invigda så är Calamityhattarna med, bara en sån sak). Och idag så har det äntligen landat så jag säger ett enormt stort TACK till mina dansare David, Hannes, Robin, Benedicte, Marie, Louise och Emma.
Jag log hela vägen hem.
Och nu sitter jag här hemma och blev både överraskad och ännu lite gladare när jag insåg att jag hade en webcamera inbyggd i datorn.
Jag säger bara en sak; det går bra nu, kompis det går bra nu.
Hur lång var din fredag?
Jag och Linnea gjorde det enda rätta. Det var Buffy times 8. Nu blir det sova och imorgon är det operan igen och tills dess måste jag ha gått ner ungefär 7 kilo från nu.
The love of my straight pseudolife. Piffles!
En riktigt lång jävla fredag.
Jo, jag sitter på skolan, så kom inte och snacka långfredag med mig!
Man är ju förutom städgeneral även keymaster och får då äran att springa och öppna lite nu och då. But I dont mind, för då kan jag skriva ut saker och repa på saker. Man får se lösningar istället för problem. Nu ska jag jobba lite. Ta för nu.
Hur man blir en bra dansare
Min kväll har nämligen spenderats med några från Kungliga Baletten och min ångest över att bli sämre för att man dricker försvann ganska fort när jag språkade med dom. Skönt att äntligen prata med några när man har repat ihop sen februari. Och bisarrt att en inte ens visste att vi var med i samma föreställning som honom.
Det var mycket homoskvaller, nya bekantskaper, axelridning, vin, tonfisk, kattmat, gurka och annat. Men trevligt.
Det måste ju bli lillfredag då.
Ja, en annan har ju gjort Operan, Fridays, Galways, Labbet och Dånkis. Allt på en tisdag. Bara en sån sak.
Drama på Operan
Premiär var det ju, och vilken premiär sedan.
Det började med att vi kom dit i godan ro och sminkade oss för att sedan vara med på uppvärmningsklassen. Och det var fett pinsamt ska jag säga er. Dessa människor jobbar med att dansa balett, medan vi använder balett för att bli bättre i annat. Men vi körde på och medans dom blev lite småvarma så slet vi som djur och blev genomblöta av svett. Dom tittade lite konstigt på oss men jag glodde tillbaka.
Så då var det då dags för föreställningen. Och när man är på en teater, eller en institution så är det inte riktigt som alla andra ställen. Det finns sådant man får göra och sådant man inte för göra.
Man vill ju inte skapa otur inför en föreställning.
Man får inte vissla i huset.
Man får inte säga lycka till, istället säger man toi toi.
Man får absolut inte säga tack om någon gör det.
Tro på fan att vi lyckades göra allt det där. Och tro på fan att i första akten så skadade Marie Lindqvist sig. Hon var våran Esmeralda och kunde knappt gå bakom scen då hon tydligen slet av något i vaden men i väntan på andra lagets Esmeralda, Nadja, så hoppade hon in på tå med orden; "jag får väl köra så mycket som går".
Och det ska jag säga er, att tåskor inte är skönt någonstans, hur hel du än är.
Men med en liten förlängd paus så kördes Nadja in med taxi, sminkades, värmde upp, fick peruk och gick igenom grejer med nya partners och körde sedan på. Hon var nog lite chockad och strax innan hon gick in på scen så berättade hon om sin kväll innan med orden; "jag har kolhydrat laddat inför imorgon med pasta och bacon och ett stort glas vin, Reserva 2000!".
Smålullig eller inte, hon hoppade upp på tå och var alldeles fantastisk. Och ännu mer fantastiskt dagen efter när hennes egentliga premiär var. 
Detta är min outfit i föreställningen. Vanligtvis ser jag lite manligare ut också. Men det kommer bilder på det med.
Mer galaskvaller kommer. Nu ska jag sova, imorgon blir det hänga med Sophie och sen Zaino och Linkan.
Kungliga Operan here I come.
Imorgon är det premiär på Ringaren i Notre Dame av Pär Isberg och jag tror det blir en riktigt bra föreställning. Det är helt sjukt att vi är med där. Skithäftigt faktiskt. Jag måste påminna mig själv om det hela tiden för det känns som att vi är med i en film. Jag skiter i vad vi gör, men att se dom jobba, det är fantastiskt.
Inspiration är ordet och som vår balettlärare sa idag så tror jag att det hjälper att se hur balett ska göras. Nu jävlar är det all in för mig. Operan är målet.
Marie och Oscar - helt fantastiska dansare. Och oscars stickade tröja är så jävla snygg. Hunchbackcoutore liksom.
Magi.
Jag gråter varje gång. Måste se detta live.
Vad går dina dagar ut på?
Jag ska inte klaga (mer än jag brukar) för jag tycker Operan är fantastiskt inspirerande och fascinerande och jag är glad att jag är där. Framför allt med tanke på den kommande premiärfesten som vi ska få vara med på. Café Operas mat i Rotundan med vin till. Det är helt okej,
Nu ska jag bara hoppas på att resten av livet håller ihop. Men David är klar, Robin med, och jag snart så då är det väl bara fakturahistorierna och sjukhusbestyret kvar. Men det kan ju å andra sidan ta tid.
Sova.nu borde finnas som gadget till Vista säger jag bara.
Random bild från arkivet. Johan anno 2005. Sporting the frill redan där.
