Jag vet inte vad som kommer att hända.
Det är önskvärt för vissa men för mig börjar det bli vardag, och det är mer skrämmande än något annat.
"And the shadow of the day, will embrace the world in grey, and the sun will set for you".
Så sant så sant. I actually think that was a first one. So emo.
Men jag vet inte vad som kommer att hända och sanningen är den att jag önskar att jag slapp veta. Trots väntan så undrar jag om det har varit värt det och om inte, så vill jag inte veta. Makes sense? Jag förstår knappt mig själv. Ja, jag var ju bra på huvudstäder om inte annat.
Pengakrisen är omnious och om ni känner att ni har ett jobb eller så så hook me up, jag gör allt för snabba pengar just nu. Säljer mig själv och allt jag äger, inklusive döda krukväxter, om ingenting händer. Folk brukar säga att "du kommer ju få jobb när du går ut". Och visst, om inte folk tycker att jag är för bögig för att stå på scen (even though I act straighter than the straight guys). Men faktum kvarstår att det är nu det krisar, så om jag får jobb om ett och ett halvt år vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det.
Det här kanske är en framtida karriär.
