johannicklasforsberg

I dagarna precis innan jag for upp till Sundsvall så skulle eventuellt min kompis Robin komma ner och hälsa på mig. Han hörde aldrig av sig så jag tänkte att han bara inte hade tid eller råd just då. Så jag tänker inte mer på det.

När jag då kommer hem och päronen börjar berätta lite om vad som hänt folk vi känner så säger min far helt plötsligt att det har brunnit i Skönsberg. Hos Robin.

....

Panik.

....

Det visar sig efter en utveckling av samtalsämnet att lägenheten hade brunnit men att alla klarade sig. Till och med katten Yukkie och ödlan Chichiro. Jag var galet lättad. 
Robin  bodde hos sin mormor och morfar, och dom har bott i sin lägenhet sen 1972.

Tänk om alla era saker brann upp, saker som ni ägt i 30 år. Eller för Robins del, saker ni har ägt i kanske tio år. Alla kläder, alla filmer, all musik, alla prylar, alla foton. Alla minnen.
När jag bodde hemma i Sundsvall hade jag allt organiserat. Jag hade alla mina foton på ett ställe (ja, jag är så gammal att man hade faktiska fysiska kort när jag var liten). Det var för att, om det brann, så hade jag tänkt ut att man vill ju rädda sina foton. För prylar kan man köpa nytt. Det verkar som att mina föräldrar lärde mig något.

Nu är allt i kaos. Jag vet inte vilka prylar jag har i Sundsvall respektive Stockholm, och alla mina kort är helt utspridda. Jag har några tjockiskort i min almanacka, en hel del i datorn och sen utspritt på 160 kvadrat i Sundsvall.
Men det kan jag säga, skulle det brinna i stockholm, är jag glad att jag har en extern hårdisk med allt viktigt på. Jag skulle ta den och springa. Och några par skor kanske. Och mitt PS2. Men det skulle gå snabbt.



Vad skulle ni rädda?