Måndagskrönika
"Det börjar bra, nästan intressant", som Markoolio sjöng för inte så länge sen. Men ack så fel han hade.
Jag säger då hellre som min gamla (men ungdomliga) och fantastiska (men lite lätt sinnesförvirrade) chef Håkan sa: "Förr var det bra men nu är det desto sämre, men såhär jävla dåligt har det väl tamejfan aldrig varit illa". Typ.
Men för att inte fortsätta att bypass the point så är det måndag idag. Således var gårdagen en söndag. En söndag som man även kan kalla för ska-jag-gå-eller-låna-en-cykel-för-att-ta-mig-hem-söndag. Om man vill alltså. Och bra val den ena dagen är inte alltid lika bra den andra. För om du lånar en cykel, så ska den tillbaka, och om du ska med ett tåg så måste detta ske hastigt, och om det spöregnar ute så blir du blöt.
Som en sann naturare så härleder jag det till att om du är på gränsen på att bli sjuk, så blir du det nu. Och om du ska träna i två veckor, så gäller lagen om all jävlighet att det inte kommer att gå över. Men han killen som denna krönika kanske är löst baserad på, han är norrlänning han. Vilket resulterar i att han biter ihop. Och ler.
Vilket i och för sig inte gör honom mindre blöt. Eller långsamma pensionärer som måste kliva på tåget först mindre irriterande, eller blöta hundar bredvid honom mindre doftande.
Då tackade den unga mannen (jodå) gudarna för att han åtminstone hann på tåget och slapp köpa ny biljett, och att Tres mobila internet inte kostar någonting extra i Danmark. Men han svor också lite för att det var barn på tåget. Annars hade ju han kunnat kolla på porr i åtta timmar. Så han får nöja sig med kika på två säsonger av Scrubs, medans han försöker attacktorka. Nu måste den unga mannen byta tröja så han inte blir sjukare och av en helt orelaterad händelse så måste även jag, författaren sluta skriva. Det kommer mera som det brukar heta, men den som väntar på något gott...
Jag säger då hellre som min gamla (men ungdomliga) och fantastiska (men lite lätt sinnesförvirrade) chef Håkan sa: "Förr var det bra men nu är det desto sämre, men såhär jävla dåligt har det väl tamejfan aldrig varit illa". Typ.
Men för att inte fortsätta att bypass the point så är det måndag idag. Således var gårdagen en söndag. En söndag som man även kan kalla för ska-jag-gå-eller-låna-en-cykel-för-att-ta-mig-hem-söndag. Om man vill alltså. Och bra val den ena dagen är inte alltid lika bra den andra. För om du lånar en cykel, så ska den tillbaka, och om du ska med ett tåg så måste detta ske hastigt, och om det spöregnar ute så blir du blöt.
Som en sann naturare så härleder jag det till att om du är på gränsen på att bli sjuk, så blir du det nu. Och om du ska träna i två veckor, så gäller lagen om all jävlighet att det inte kommer att gå över. Men han killen som denna krönika kanske är löst baserad på, han är norrlänning han. Vilket resulterar i att han biter ihop. Och ler.
Vilket i och för sig inte gör honom mindre blöt. Eller långsamma pensionärer som måste kliva på tåget först mindre irriterande, eller blöta hundar bredvid honom mindre doftande.
Då tackade den unga mannen (jodå) gudarna för att han åtminstone hann på tåget och slapp köpa ny biljett, och att Tres mobila internet inte kostar någonting extra i Danmark. Men han svor också lite för att det var barn på tåget. Annars hade ju han kunnat kolla på porr i åtta timmar. Så han får nöja sig med kika på två säsonger av Scrubs, medans han försöker attacktorka. Nu måste den unga mannen byta tröja så han inte blir sjukare och av en helt orelaterad händelse så måste även jag, författaren sluta skriva. Det kommer mera som det brukar heta, men den som väntar på något gott...
Kommentarer
Trackback
