Näradödenupplevelse
Ni vet ju hur jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att det inte går några jävla bussar längre.
För att ni ska förstå följande tankegång hos mig så måste ni hur dagen började.
Vi skulle repa på cabareten idag kl 14 i Hornstull. Och redan där börjar irritationen, för jag måste ju åka omväg för att ta mig dit, då inga bussar går. Ja, förutom faktumet att jag måste gå hemifrån till S:t Eriksplan.
När vi repar gör vi det i rullskridskor, så jag släpade ju med dom, och sen åkte jag till ackis, hjälpte Sophie med lite auditiongrejer och tränade sen. Det resulterade i att tiden for iväg, och när jag var klar så höll dom på att sluta med Karl och Knuts klass. Och kom till saken tänker ni, men jag gör det snart.
Där var ju typ alla man kände, och några av oss åkte till Carin och spelade spel. Jag suger för övrigt på Galenpanna.
När jag skulle hem hade jag två val, antingen kunde jag åka tidigt, och gå från S:t Eriksplan, men jag kom ju på att jag har ju mina rullskridskor. Dom borde man kunna åka på hela vägen. Det var en dum tanke.
Dom ser nämligen ut såhår. Inga inlines direkt, och dom är typ en decimeter höga och två storlekar för små.
Well, jag åkte, och tänkte att det har ju gått bra inomhus på jätteplant golv.
Inte lika lätt på knölig asfalt.
Inte lika lätt på cementplattor.
Och INTE lika lätt i nedförsbackar.
I början var det bara jobbigt, för att skridskorna skakade för att asfalten var så ojämn, men det gick ju framåt iaf.
Sen kom backen. Jag åkte liksom rakt fram, och när farten blev för stor, så blev jag tvungen att svänga in i husväggen, och sen upprepade jag det tills jag var nere.
Men efter det gick det rätt bra, när asfalten var bra, så gick det grymt och sista backen tog mig liksom över bron och allt.
Värsta vurpan kom faktiskt när jag klev ur hissen utanför min dörr.
Det var också svettigt som fan, skitnice. Lite fettförbränning sådär på kvällskvisten har aldrig skadat.
Men långt var det, typ en halvmil. På sjuttiotals(ja, dom är äkta retro)griller.
Såhär for jag;
Kartan är lite stor, men det är ju typ halva kungsholmen och sen vidare genom hela vasastan.
Men jag överlevde!
Och tur är väl det, för hur hade det sett ut annars?
För att ni ska förstå följande tankegång hos mig så måste ni hur dagen började.
Vi skulle repa på cabareten idag kl 14 i Hornstull. Och redan där börjar irritationen, för jag måste ju åka omväg för att ta mig dit, då inga bussar går. Ja, förutom faktumet att jag måste gå hemifrån till S:t Eriksplan.
När vi repar gör vi det i rullskridskor, så jag släpade ju med dom, och sen åkte jag till ackis, hjälpte Sophie med lite auditiongrejer och tränade sen. Det resulterade i att tiden for iväg, och när jag var klar så höll dom på att sluta med Karl och Knuts klass. Och kom till saken tänker ni, men jag gör det snart.
Där var ju typ alla man kände, och några av oss åkte till Carin och spelade spel. Jag suger för övrigt på Galenpanna.
När jag skulle hem hade jag två val, antingen kunde jag åka tidigt, och gå från S:t Eriksplan, men jag kom ju på att jag har ju mina rullskridskor. Dom borde man kunna åka på hela vägen. Det var en dum tanke.
Dom ser nämligen ut såhår. Inga inlines direkt, och dom är typ en decimeter höga och två storlekar för små.
Well, jag åkte, och tänkte att det har ju gått bra inomhus på jätteplant golv.
Inte lika lätt på knölig asfalt.
Inte lika lätt på cementplattor.
Och INTE lika lätt i nedförsbackar.
I början var det bara jobbigt, för att skridskorna skakade för att asfalten var så ojämn, men det gick ju framåt iaf.
Sen kom backen. Jag åkte liksom rakt fram, och när farten blev för stor, så blev jag tvungen att svänga in i husväggen, och sen upprepade jag det tills jag var nere.
Men efter det gick det rätt bra, när asfalten var bra, så gick det grymt och sista backen tog mig liksom över bron och allt.
Värsta vurpan kom faktiskt när jag klev ur hissen utanför min dörr.
Det var också svettigt som fan, skitnice. Lite fettförbränning sådär på kvällskvisten har aldrig skadat.
Men långt var det, typ en halvmil. På sjuttiotals(ja, dom är äkta retro)griller.
Såhär for jag;
Kartan är lite stor, men det är ju typ halva kungsholmen och sen vidare genom hela vasastan.
Men jag överlevde!
Och tur är väl det, för hur hade det sett ut annars?
Kommentarer
Postat av: Lisa
Haha, jag tackar! Fantastiskt att få sig ett riktigt härligt asgarv till morgonfikat. ;)
Trackback
