johannicklasforsberg

Snook är underskattade. Iaf av mig, för dom är ju grymma. Lyssnar just nu på Kommer Ifrån och blir inspirerad, så nu säger jag; Berätta vart ni kommer ifrån!

---

Frågar man Kjell Lönnå så skulle han säga att jag kommer från staden mellan bergen, men vi som inte levde när glödlampan uppfanns brukar säga Sundsvall (uttalas Söndsvall) alt. S-vall eller hålan. Det är en tämligen halvstor stad vars största bedrift nog fortfarande är att den blev årets Popstad ´99. Och naturligtvis mig. Många andra kändisar har fostrats i Sundsvall, Helen Sjöholm och Lennart Jähkel tex, och The Kristet Utseendes skiva producerades där.

Huruvida Sundsvall tillhör Norrland eller inte brukar vara vida debatterat. För att ha en åsikt i denna fråga så ska man för det första veta vart staden ligger. Den ligger ungefär ganska precis nästan i mitten av Sverige (åker man rakt in i landet kommer man till Flataklacken som är rikets mittpunkt) och är således bra mycket högre upp än Gävle (som inte är norrland). Sen vet ju alla norrlänningar att riktiga Norrland börjar där renbetesgränsen går och den går rakt igenom Sundsvall. Lite mer exakt vid stadsdelen skönsberg (i folkmun: könsberg). Det kallades för nya nacksta när jag bodde där, och för att förstå meningen med det måste man ju veta vad som menas med nacksta. Jo, nacksta är vad vi brukar  kalla för Sundsvalls rinkeby.

Det får mig osökt att tänka på min högstadietid som jag, den mest blonda, blåögda, vita och lätt fjolliga killen faktiskt spenderade där. Mest bara obehagligt och skrämmande, sådär som högstadiet inte ska vara men ändå är.
En annan spenderade mest sina tider i skönsmon/kuben, närmare bestämt Kyrkbergsvägen 28 om jag minns rätt. Där låg nämligen Kvartersteatern Sundsvall, och såvitt jag vet så ligger det kvar därborta och kanske är det lite verksamhet kvar även om jag har flyttat från staden. Jag har ju lämnat över stället i bra händer. (Fram med kofoten bara Burefjord)

Nu kan man tänka att det faktiskt saknas något. Det är ju så att hela Sundsvall inte får plats i en spontankrönika även om man kan tro det. För trots sin ringa storlek så finns det många smultronställen. Sidsjön, S:t Olof, Midälvaplan och Birsta för att nämna några. Södra och Norra (vi brukar inte säga Bergen, det är liksom underförstått) har jag ju spenderat många dagar och även nätter på. På södra så har jag åkt skidor halva livet, och sen även spelat teater och festat (det hänger liksom ihop) däruppe. På norra däremot så har jag gjort nästan samma sak, minus skidåkningen och plus x antal filkuppar.

Filkuppen är ett helt eget kapitel, och så även min gymnasietid som kulminerades av att jag fick min naturarklass där 80% var killar att dansa i paljetthöftskynken till Arja Saijonmaa. Ni skulle ha vart där helt enkelt.
Ja, mycket tid har spenderats i Sundsvall, och förmodligen ändå mest på gamla goda Södra Järnvägsgatan 65. Det var mitt hem, min borg, mitt slagfält och hälften av alla gångerna ville jag bara därifrån. Nu har jag tagit mig därifrån och jag är ju faktiskt glad över att bo i storstan, men Sundsvall, det kommer alltid att vara där jag kommer ifrån.


Ett kärt söndsvallsminne
På den lilla papperslappen står det; "Varning...fil händer..."