Cullberg, here I come!
När jag glazed out the window denna ljuva novembermorgon så föll det till min förvåning flera kilo snö från himlen. Jag skuttade ut som en hög bondtös och garvade högt när jag såg stockholmarnas tappra försök att trotsa snön. Man kan inte trotsa fader Bore, det är helt enkelt bara att ta in snön och kylan. Och framförallt inte göra som stadsborna och ha paraply. Mot snö. Nej, det är bara idiotiskt.
Väl framme i studio 5 så skriker Ane Marie att om jag ska komma med i Cullberg måste jag skärpa mig. Så nu jävlar. It is on. Jag gjorde en strålande stång och sen föll det lika raskt som snön utför. Men inte brydde jag mig. Jag var ju hög på vinter. Efter en trevlig lunch så hade vi instudering med Val och det var verkligen utmanande men roligt. Sen blev det någon slags fjällvandring till Souk-gallerian och där mötte jag Chris och Kornelia (Romot...morot...rotfrukt...kålrot?) av alla människor. Det var trevligt, men jag var tvungen att bege mig hemöver. Höll på lägga mig och sova i snön (men man tar ju seden dit man kommer och inte seden med sig dit man far).
Där kanske jag kommer vara om några år. Hur fab vore inte det?
Nu har jag spenderat kvällen med manhattans elite och snart blir det villains (heroes) för hela slanten tror jag. Om jag inte ska städa ur städskåpet. Det vore väl galet pedantiskt av mig.
Jag återkommer med fortsättningen på denna gåta om hur kvällen kommer att sluta.
TTFN
