johannicklasforsberg

I lördags så gick jag till jobbet, helt i godan ro, med bara positivitet i blicken. 6 timmar senare gick jag därifrån och mina ögon lyste svart.

Såhär är det. Det var kanelbullens dag i lördags och vi säljer ju bullar. Bullar tar ett tag att baka och vi hade förberett men aldrig kunde jag väl förvänta mig att svenska folket var så dumma.

Av någon anledning så ska alla, bara för att det är kanelbullens jävla dag, köpa tio bullar påSeven Eleven Götgatan 57. Och nej, jag överdriver inte, vi sålde tio för 69. På det så pajade ena kassan, kaffet som alla vill ha till bullarna tog slut, och mjölken till latten också. Och sen som en dominouppställning så föll hela mitt liv ihop, sockret tog slut, kunderna var otrevliga och jag var en hårsmån från att skrika till kunderna att dom var dumma i huvudet som gick på något så dumt som kanelbullens jävla dag och att alla skulle bli tjockare än dom redan var.
Men jag gjorde inte det. Utan jag tog mig samman och fixade allt. För jag visste att när jag slutade så väntade alkoholen.


Det här är vad jag tycker om kanelbullens dag. Jävla skitgrej!

Jag begav mig efter jobbets slut hem till Helen, den gamla räven som har flyttat ihop med sin karl i ett så nytt hus som inte ens finns att hitta.se. Det var udda att se henne i hennes vuxenliv där man alltid har ett fyllt barskåp, har mer än ett rum och ett badrum som är lika stort som min lägenhet. Men det var trevligt och udda och kul att vara dansaren bland alla försäkrings och banktjänstemän. Jag känner mig nöjd med mitt liv ändå.

Sen så for jag vidare till Näckrosen och Karin som hade en liten samkväm och det var jättetrevligt fram tills att jag kom på att jag började jobba kl 8 på sleven. Tur som man har så känner man vänner som bor på andra sidan gatan så jag däckade på Elaines soffa på Götgatan 58 och kravlade mig upp två minuter i åtta och var på jobbet i tid!