johannicklasforsberg

Och inte fan vaknar jag för det. Jag skulle ju kunna sova mig igenom ett kärnvapenkrig.
När jag var i tonåren (gud vad det fick mig att känna mig gammal) så var jag inte den slöa hormonella varelsen som sover till tre på helgerna. Jag gick upp typ vid åtta. Eller senast tio.
Det verkar nu ha gett någon slags aftermath. För nu vaknar inte jag alls. Och får jag sova så sover jag. Jag får ångest av att vakna sent, men likväl så gör jag det. Förstår inte.
Om någon vettig människa läser detta och är vaken vid halv åtta imorgon, så ring mig gärna och se till så att jag går upp i tid.

Har ju faktiskt en väckarklocka på min alldeles högteknologiska iPod som jag också ska testa. Den plus TV:n och två på telefonen borde ju få mig att vakna eller hur?

I övrigt så ska jag skriva något som jag har tänkt att skriva länge. Eller säga för den delen. Men det känns så krystat och jag glömmer jämt bort så jag skriver här så får vi hoppas att någon inblandad läser.
Det är nämligen så att jag vill berömma lite folk som jag tycker är duktiga. Och skriver jag det här så kommer jag att komma ihåg det och kunna säga det till dom. (Jag läser ju nämligen min egen blogg säkert tre gånger om dagen. Ni kan ju inte påstå att ni är förvånade)

Så, först och främst vill jag berömma Nat som har gjort ett bra försök till att bita ihop och le (men som kanske inte riktigt funkade) och nu verkar ha kommit fram till något som funkar. Trial and error är alltid det bästa och till slut hittar man lösningen. Nu får vi hoppas att den håller i sig, jag tycker det ser bra ut iaf. Och hon (läs: du) vet att jag tycker att hon är en fantastisk dansare. Och nu blir det ju fest på lördag också, fab.

Nummer två i raden är Niva. Jag överhörde (läs: tjuvlyssnade) när hon pratade om vad Jeanette hade sagt till henne och hon var upprörd. Och jag vet att hon inte vill bil modern dansare, och hon kanske tycker att hon jobbar på max. Men det ska jag säga det att det har hon inte gjort. För nu har något landat, sjunkit in eller eventuellt hänt. Jag vet inte vad, men hon är så mycket bättre. En helt annan intention, och ett nytt sätt att jobba. Fortsätt så så blir det fantastiskt.

Sist men inte minst är det fröken blyg men konstig, Marie. Det finns inte en anledning för henne att vara blyg eller hålla inne med någonting. För hon är ju fantastisk. Och nu börjar hon bli mänsklig också som Ane Marie skulle ha sagt.
Precis som förra så vet jag inte om något har hänt eller inte, men hon dansar på ett helt annat sätt, med mer själ, självförtroende och framförallt dynamik. Hon är något på spåren och jag ser verkligen fram emot att se hur hon utvecklas.

Nu blev det ett långt inlägg här. Men sånt är livet. Nu ska en annan tvätta lite, diska, duscha, städa och sen sova. Och den här gången vid en tid som passar mig. Typ två. Då kommer jag in i rätt sömncykel som gör att jag kan vakna på morgonen.

Syns imorgon.