johannicklasforsberg

Det har ju känts av olika anledningar väldigt pissigt i skolan för att jag har fått höra saker som satt sig i huvudet.
Men idag så vände allting. Det var en lagomt stressig morgon och när vi hade modernt så tyckte jag för en gångs skull att jag kunde göra allting utan att bli förvirrad alternativt uttråkad. Det var som att något landade.

Och när vi började baletten och jag stod där i mina arton lager kläder så var jag så speedad så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men allt eftersom plaggen åkte av så blev jag mer och mer koncentrerad och jag tyckte att jag jobbade bra. Man tar i lite extra när man har en rumänsk ballerina som drar i en och skriker "Bravo!!!!" , "Neeej!!" eller "Vrid Ut!!!".
Och helt plötsligt så börjar hon att prata om att jag verkar som att jag har förstått och att jag jobbar så bra och verkligen hittat något så att hon kommer sätta VG på mig i balett. (Det är enligt David väldigt ovanligt och det högsta betyget)
Det har iofs mer med att jag utvecklas och jobbar hårt snarare än att jag är värsta premiärdansaren.


Lite balettporr för er, har man tur så får man en sån kropp efter ett tag.

Men det kändes lite skönt med bekräftelse på att jag utvecklas för jag började bli orolig att det bara var jag som tyckte att det hände något. Så, även om jag inte är framme, så är jag iaf på god väg, och härifrån kan det bara bli bättre.

Alla andra verkade lite låga på baletten så det var nog kanske bara jag som hade en bra dag.
Men ingen av dom ska klaga för när jag tog hissen så mötte jag Bella, och hon gick på kryckor. Varför undrade jag och hon sa bara "ja, nu har det andra korsbandet gått av" och sen åkte hissen och jag stod bara där och gapade.
Hon är verkligen inte en människa som förtjänar detta.

Men jag hoppas verkligen och jag ska göra mitt bästa för att hon ska tjata till sig en operation så snabbt som möjligt så att hon kan komma tillbaka. Sköter hon rehaben så bör hon kunna dansa inom två månader har jag hört. Och det är inget. Vi har ju Lisa som var borta sen Mars, Karin som också var det och ändå hade chans att komma tillbaka men inte gjorde det, Jag som inte jobbat ordentligt sen vi började, Tanne som kommer vara borta några månader nu och Nina som sammanlagt nog inte kunnat dansa två månader heller på grund av sin hamstring.

Så det är inte över för att man är borta en sväng, man får en chans att komma tillbaka. Jag ska pusha henne.
Nej, livet är inte lätt som dansare, har någon en bra dag, så har någon annan kanske sin värsta dag ever.

Nu ska jag diska lite och sen gå och lägga mig i tid tänkte jag.
Det är inte lätt när det är svårt men det är skönt när det går.