johannicklasforsberg

Jag vet inte om det beror på min uppväxt eller om det är mer en arvsgrej, men att vara pedant är inte alltid lätt.

Nu kanske ni tänker att jag är som Monica i Vänner och ja, det måste jag väl ändå erkänna att jag är. Fast med ett litet undantag. Det är nämligen så att det finns två olika sorters pedanter (som jag har upptäckt). Det finns Monica-typen som under inga omständigheter låter oordning eller smuts komma fram och in i livet. Sen finns det min typ. Vi har exakt samma tänk, med skillnaden att vi kanske inte alltid orkar göra något åt en viss oreda eller smuts (speciellt om man lever ett stressigt och energikrävande liv). Men, och detta är med ett stort M, vi mår fruktansvärt dåligt av det.

Som nu för att ta ett närliggande exempel. Jag har precis diskat allt jag äger, städat upp och organiserat alla kläder (trots att jag vet att det är i oordning om två dagar eftersom jag inte har något förvaringsutrymmme) samt gjort ett försök till att dammsuga. Problemet var att grannen bankade. Han gillade väl inte att man dammsuger vid midnatt (ingen har iofs klagat förut). Detta har nu kulminerat hemma hos casa del Forsberg. Jag kommer inte kunna sova för att jag bara kommer att kunna koncentrera mig på att det är smuts på golvet.

Det är en liten del av hur min hjärna fungerar men jag kan säga att det är grovt förenklat och förskönat.


Ja, det stämmer väl rätt bra ändå.