johannicklasforsberg

Nu är det Pride och gala och fest och flytt och rep och ganska mycket att göra så ni vet. Det kommer nog uppdateringar efter allt är över och även några små under tiden.

Nu ska jag fräscha till mig för kvällen.
Ja, vi börjar tidigt.

Nu är jag äntligen i Svea Rike igen och det känns bättre än någonsin, om man bortser från att jag just nu är i de djupa värmländska skogarna (som jag nu har insett ligger mitt i ingenstans).
Vi åker bil och det rullar på som fan. Jag skulle egentligen också ha varit med och kört men dom hävdar att jag fortfarande har alkohol i kroppen. Vilket förmodligen stämmer, vi söp till halv sju imorse och sen så sov jag två timmar och vinglade tillbaka till frukosten. Men vilken kväll det var.

Nu är jag snart hemma till rep, flytt, fattigdom och idioter men tills dess så får ni nöja er med denna bild.

Jag, Ulf och Per are coming to a town near you.

Här i Norge så får vi faktiskt lunch varje dag vilket är värsta lyxen. Men lunchen är soppa.
Ni som känner mig vet att jag inte äter (dricker?) soppa och speciellt inte med grönsaker och annat tjafs.
What can I say, jag har vuxit upp. Här nedan har vi tre favoriter från närmare fjorton dagar med närmare 8 soppor (dom gick i repris vilket var lite okreativt).


Rödbetsoppa, Potatisivitsåssoppa samt den största milstolpen Kål och Linssoppa.

Alltså kom igen! Hur stort är inte det?!

Nu blev det här värsta matbloggen men jag måste bara skryta om vår bankettmiddag på vilken jag åt någon slags chili con carne med bönor och annan skit. Men jag åt det. Efterrätten däremot var att döda för.



Har också påbörjat ett folk-som-bär-mina-nördglasögon-album till fejan som kommer inom en snar framtid.
Här kommer lite fler bilder på hur livet är i Norge när man slåss.



1. Vi försöker bygga en steadycam av bräder, tejp och en glasburk. Vi lyckades.
2. Detta är alltså en värja som man fäktas med, swedish for Rapier.
3. En lättare och snabbare värja tillsammans med den obligatoriska trädgårds/fäktningshandsken.



1. Bredsvärdsträning med en galet bra och med tanke på yrket ovanligt stor amerikan.
2. Vår engelske quarterstafflärare som har varit balettmästare en gång i tiden.
3. Norges försök till engelska. (Notera underskriften)

Nu ska jag sova eftersom jag fortfarande inte har tagit igen mig sen sist. Varit en zombie idag, and not the good kind.

Nu har jag mycket koreografi i huvudet. Och på lördag är det showcase med Rapier&Dagger samt en 2-on-1-fight i svärd och sköld.
Känns bra att vara tillbaka här. Folk är lite tryggare och lugnare. Det är bra för mig. Men repen i Stockholm var grymt kula (ja, jag vet), tack alla er som var där för det!

Men, till kvällens huvudattraktion; Morgonen!

Morgonen var helt galen. Vaknade lite försent  vid fem (gick och la mig halv tre) men tänkte att det är väl lugnt. Går upp och gör smoothie och hela fallerullan, sätter mig och kollar på Simpsons och inser att jag inte har packat. Börjar packa iordning, diska och vakna på en och samma gång. Inser att jag missar det tåget som jag tänkte ta sist jag åkte men tänker att det är väl lugnt eftersom då kunde jag ju bara ta nästa och ändå ha god tid på mig. Missar naturligtvis den också, men tänkte att det är väl lugnt eftersom jag ändå hade så god tid på mig sist.
Men. Då tänker jag ett steg längre och inser att  jag kommer komma till Arlanda 10 min innan incheckning stänger. Om jag hinner med det tåget vill säga, för helt plötsligt var det bara några minuter kvar och med tre minuter till godo så rusar jag från tunnelbanan till Arlanda Express och ramlar in precis när dörrarna kände att det var nog. Vid det laget skiter jag i om jag får betala femtio kronor extra för att jag köper på tåget. Men hon som jobbade där hade väl en bra dag eller kände sympati för jag slapp det.
Men. Det var inte f'ärdigt än. Ser att det är 6 minuter kvar innan inceckningen på internet stänger så försöker med mitt mobila bredband (som är mindre mobilt i 200 km/h) att göra så men uppkopplingen kom och gick som den ville. Lyckas precis och tänker att nu är det lugnt, dom kan ju inte åka utan mig när jag är incheckad.
Men. Jag var incheckad, men inte mitt bagage. Så väl framme på Arlanda så kutar jag genom hela terminal 5 för att få ut min bagagelapp och ställa mig i kön med fyra minuter till godo. Andas ut och tänker att nu är det väl lugnt.
Men då inser jag att alla ska ju till olika ställen och disken har öppet även om min incheckning stänger vid en viss tid. Så jag höjer min ljuva stämma för att ursäkta mig och få gå före. Det får jag (tack) och kommer äntligen fram, slänger fram väskan och tänker att nu är det väl lugnt. Med en minut till godo så säger karln: "Det här blir det specialbagage på, det var för många remmar, du får checka in där borta". Det har inte varit special någon jävla stans tänker jag men ler och kutar vidare. Hamnar i någon jävla utlänningskö och kommer till slut fram (faktiskt en minut för sent) och tänker att nu är det väl lugnt. Och det var det också.

Har inte andats ut förrän nu.
It can only get better.

Och ja, ett roligare inlägg med bilder kommer imorgon när jag har fått sova lite innan en hel träningsdag.

Har precis sett sista avsnittet av Will & Grace och naturligtvis bölat.
Har också bestämt mig. Det får vara slut nu, jag pallar inte mer.

Far tillbaka till Hamar imorgon och sen är det full rulle med rep och gig och flytt på en och samma gång.

Det är lite så nu faktiskt. Och jag hatar det eftersom jag inte riktigt kan styra över allt. Men just nu så är det Kanonen så jag ska väl bara njuta så länge det varar.



Vickan ikväll, det behövs. Kul rep också.
Blir mer rapport imorgon.

Eftersom jag nu kanske har två brutna fötter (in a sense), så känner jag att jag inte kan sitta och hoppas på saker längre.
Jag har insett många saker som är viktiga och hälften kommer jag att ha glömt när jag kommer tillbaka till dansbubblan i Stockholm. Jag älskar den bubblan men det är svårt.
Jag vill göra det jag måste göra, det är därför jag gör det. Det kommer alltid tillbaka och denna gången ska jag göra det riktigt jävla bra.

Jag hävdar ju hela tiden att det går att kombinera men jag är ärligt talat inte så jävla säker. Men jag måste tro på det. För hur fan ska jag annars leva? Visst, det kräver allt av mig, men jag har alltid lyckats med att klämma in det andra någonstans.

Tack iaf till Lars, Per, Guro, Lisa, Agneta, Anna, Hilde, Peppe och alla ni andra. (Känn er inte bortglömda om jag inte nämde er, ni är bara så jävla många). Det här har varit viktigt, jag vet bara inte på vilket sätt.

Nu är det så kära vänner och bekanta att redan imorgon bitti kl 09:07 så landar jag på Arlanda.
Det är bara för två dagar för att repa och sen far jag tillbaka hit till Hamar. Det är bara för bra för att jag inte ska göra det.

I övrigt så kommer det som varit upp ner. Jag tror att min tå är bruten eller har en fraktur och är det så så är jag rätt fucked, and not in a good way. Men man får väl ta det som det kommer. Lev inte i känslan eller hur det nu var.

Nu ska jag gå och lyssna på musik för en estnisk tjej är galet bra på piano och nu hör jag min favoritlåt från Amelie.
See ya in Sweden!

Vettefan vad jag ska skriva men livet går vidare här. Folk sitter inne i teatern och dom har smällt upp en projektor och en jätteduk där zombiefilmer rullar ikapp med allt som har med våld och fighting att göra. Om ni trodde att dansare var nördiga så är vi inte ensamma åtminstone.

Middagen igår som jag berättade om fick en repris idag. Och det är inte som Friends som fortfarande är roligt.

 
Denna gång försökte jag mig på Aioli till. Det var inte okej.

I övrigt så är Norge fortfarande fint. Såhär såg det ut när jag var på tåget påväg till Hamar.


Helt okej första anblick av landet. Jag gillar det. Det är fint.

I övrigt så har jag fått ett erbjudande om en blind date med en häcklöpare hemma i Stockholm så vi får väl se hur det går. Om ingen annan får tummen ur (eller möjligtvis in) så kanske jag kör på. Och ja, det är roligt att han är just häcklöpare.

Nu ska jag väl ta och sova strax. Det är ju ändå tidiga mornar.
Kalinichta

Herregud vilken dag. Förutom min morgon så har min dag också varit lite egen. Kom fram till Oslo på utsatt tid och blev naturligtvis kär i varje norrman jag träffade eftersom norska är så charmigt. Tog tåget och hittade fram alldeles själv. Möttes av en massa glada och goa människor som jag träffar alldeles för sällan och hoppade rakt in i en värja/dolk-klass.

Efter Sword & Shield och Quarterstaff så blev det lite kniv och senare en norsk Zombiefilm. Var annars liksom?


När alla äcklades av allt blod och alla inälvor så åt jag min middag. Fullkornspenne med fiskpinnar. Ja, jag är väl en lika bra gourmet som Tjärnström.

Fick också veta att jag måste fara hem och repa så jag hinner nog bara stanna tills på söndag och sen kanske hinner åka tillbaka men eftersom vi ska repa när jag flyttar så vet jag inte riktigt hur det ska lösas. Men det gör det. Det är det värt!


Detta är alltså Hamar. Det är ju helt sjukt hur likt Norge är Sverige. Det är som att vara hemma men med ett läskigt Desperate Housewives - filter på allt.

Och för er som inte fattar hur stort detta är så säger jag såhär.
På första klassen som jag klev in på så höll läraren på att berätta en liten anekdot om när han tränade Mel Gibson. Och nu kom mannen som koreograferat Star Wars fighter. Han är en riktigt tjock amerikan men rör sig som en vind. Galet.

Kupono från SYTYCD season 5.

Jodå, det ska vi nog ordna på något sätt.

Jag håller ju just nu på att äta upp allt jag äger för att ha så lite som möjligt kvar att flytta.
Då går man igenom sånt man har köpt men inte velat tillaga för att det inte är så tilltalande. En sån grej för mig är kyckling.

Som någon slags semivegitarian så äter ju jag kyckling ibland men tillagar det inte. Men nu tänkte jag att jag nog bara var jävligt päcklig och bita ihop och le måste jag ju kunna göra. Jag har ju sett kycklingkött förut.
Men, grejen var den, att dessa kycklinglår (från Kronfågel dessutom) mer såg ut som inälvor eller någon slags hjärna. Jag vet inte om det är så det brukar se ut men efter jag hade tinat upp den i en timme så slängde jag hela skiten och håller nu på att tina upp lax. Jag tror inte att den kommer gå samma öde till mötes men man vet aldrig.


Alltså, ska det se ut såhär?

And not in the good Buffy-kind-of-way.

Sitter hemma och funderar på vad fan jag ska göra. Fika med någon? Ingen hemma.
Jag borde packa, tvätta och greja för imorgon är det klass och sen är det Britney och sen så far jag till Norge. Men här sitter jag på mitt feta bleka arsle och bara väntar.


What to do, what to do?

Det här skulle ha vart min nyktra träningsperiod men jag har druckit typ varenda dag. Men vafan, det var värt det.
Tack till sex speciella människor, ni vet inte vilka ni är men ni har varit bra för mig den här veckan.

Igår var det lite häng på Fridays och sen East. Det blev naturligtvis en USD - Ultimate Strawberry Daiquiri. Nathalie höll på få jobb på MTV och jag såg en stekare som inte var av denna värld. I övrigt så var det bra och trevligt och upplyftande.


En USD och någon slags Oreo'sdrink med kakor i.

Igår så var jag en av jävligt många dansare som deltog i en flashmob runtomkring i Stockholm för att hylla MJ.
Det var galet kul, blev galet bra och till och med uppmärksammat i Perez Hiltons blogg.


Så nu har man vart med där också, då måste man ju vara en kändis.

Fast viktigaste är nog som Perez själv skrev; Sweden rules.
Tack Bounce och alla ni som var där, bra jobbat. Och tack till Richard Herrey för mat och gästvänlighet. Fantastiskt.



Enjoy. Jag är jävligt stolt över vad vi åstadkom.

Så, då var den här. Krönikan, livshistorian och den lite lätt överdrivna återberättelsen om det som en gång var ett bisarrt påfund men som resulterade i en kraftigt bränd rygg.

Det hela började en tidig söndagmorgon då jag och mina päron for ut till Arlanda för att möta upp David och bege oss mot solen, värmen och fjortisarna.
Bland det första som hände var ju naturligtvis att vi checkade in och fick våra biljetter. Redan där kände jag att det här går nog bara utför.


Tittar ni närmare ser ni att det står FORSBERG JOHAN MRS... mannen i förhållanden var tydligen David. 

Väl ombord efter förseningar så hamnade vi naturligtvis med äckliga ungar i någon konspiratorisk cirkel omkring oss. Vi hade bara en lucka åt vänster där det satt ett medelålders bögpar. Alla vi led av skriken (päronen inkluderade) och alla har vi ju sätt att hantera det. Jag ägnar mig åt elaka blickar och bögparet beställde in sprit och blandade drinkar. Mot slutet av flighten skrek ungen framför (den var värst, och grekisk) igen helt rabiat och helt plötsligt brister det för ena bögen som halvskriker "JUST DIE". Det låter brutalt men alla vi tänkte det efter nästan fyra timmar och vi omkring (inklusive päron och andra resenärer) möttes i samförstående blickar och asgarv efter hans spontana utbrott.


Resenärerna samt veggomat vs den vanliga goda thaikycklingen som alla andra fick.
Min mat såg ut som någon en ailen kan ha spytt upp.

Väl framme på Rhodos var värmen fantastisk och vi for direkt till hotellet och bytte om för att lägga oss på stranden. Eftersom det var strejk på flygplatsen så hann vi bara med några timmars sol och gjorde sedan stan.
Det viktigaste på denna resa var ju definitivt att bli brun. Så på vår första heldag så tänkte jag och David att nu solar vi ordentligt. Det var på med solskyddsfaktor och ut på madrassen i vattnet. Jag vill ju gärna hävda att det är Davids fel eftersom jag alltid skyller ifrån mig, men det var faktiskt inte min idé med madrasserna.
I solen låg vi iallafall och tyckte att det var skönt och svalt. När vi sedan kom hem sju timmar senare så märkte vi att solen visst hade tagit. Lite väl mycket. Här kommer en före/efter-bild från solandet.


Ja, jag säger då det. Och då såg det värre ut i verkligheten. Det kommer bättre kort när jag får Davids.

Följande dar blev under parasollen för mig eftersom jag bränt hela kroppen. David klarade sig med bara ryggen.
Men livet var skönt ändå. Jag läste böcker tills David blev galen och hann med tre stycken innan veckan var klar. Annars så gjorde vi inte så mycket mer än att äta och sola och vandra.
Eller ja, det var ju den där kvällen.
Två balkonger från päronen och rakt under oss så bodde två fjortisbrudar. En kväll så råkade jag flörta med dom när jag försökte komma in till päronen så dom bjöd oss på fest. När dom sen insåg att vi hade balkongen ovanpå tyckte dom det var jättejobbigt för då kunde dom ju inte gå omkring nakna. Jag upplyste dom då om att vi inte ser rakt igenom golvet på våran balkong, tyvärr.

Dom frågade också om vi var tvillingar vilket i ett svagt ögonblick vi sa ja till. Så sen blev det lite flörtande fram och tillbaka från balkonger och en kväll mötte vi dom nere på karaokebaren mitt över gatan. Dom skulle sjönga och vi sa att vi klarade oss. Men efter lite övertalning så sjöng vi med dom. Döm till deras förvåning när vi inte var helt tondöva ändå. Kvällen fortlöpte och vi gick mot bargatan. Vi hamnade inne på Big Brother Bar där det var Ladies Night och en manlig strippa. Oh the irony. Det blev alkohol och en av brudarna fick till och med dansa med strippan. Men efter lite straightacting och klappande på äckliga tjejrumpor så valde vi att "gå och ta ut pengar". Vi återvände inte.


Tvillingarna, brudarna och en strippa på kanten.

I övrigt så var väl veckan rätt lugn förutom våran stämsångskväll. Vi hamnade på balkongen med en bibba för 39 kronor. David tyckte att jag skulle lära mig lite stämmor och vi sjöng till halv fyra. Jag kände verkligen att jag utvecklades men grannarna höll inte med.
Varje kväll var en "sitta-på-balkongen-och-dricka-innan-och-efter-man-duschat-kväll". Där åt vi hårdbröd med kaviar och mjukost, drack äckligt taxfreerosé, åt mörk choklad och tog alltid en Svennas Rush.
Svennas Rush är Bacardi Razz uttalat med min fars egna tolkning.


Eftermiddagssnacks, Svennas Rush samt en demonstration på var jag har fått mina viga gener ifrån. Tänk på att han är närmare 60.

Mer saker hände naturligtvis, inklusive några väl valda citat från min fader:
"Vilken rolig neger"
"Han måste ha kommit från en riktigt mörk kolbåt"
"Man får akta så att inte kjoltyget fastnar i hissen"
Fler saker sades men han pratar ju från han vaknar på morgonen tills han vaknar nästa morgon så man kan ju inte hålla koll på allt. Och han är inte lika rasistisk och sexistisk som det låter.

Fler grejer kommer, bland annat historien om B3F, Jesus och hemresan. Bilderna kommer främst i ett album på facebook men även några slängs upp här.
TTYL

Nu är jag hemma hörni. Och jag säger då det. Detta har varit semester. Jag har ätit, solat, bränt mig, druckit sprit och vandrat på streetan.
Svennas Rush blev det mycket av och nu ska jag sova för att tagga inför veckan. Imorgon kväll kommer en detaljerad återberättelse om allt som hänt.
Stämsång, Armani, Rushen, Tvillingarna Forsberg, Bokmalen, Solen, Havet, Maten, Kjoltyget och Kolbåtarna.

Det har varit La Dolce Vita.