johannicklasforsberg

Det här ska lätt bli en film. Det har potential att bli något extraordinärt. (Sen i vilken ände på skalan det hamnar på återstår att se).

Introt:
Det började med att jag kom till Centralen och alla biljettautomater var trasiga. Det är lagomt roligt. Men så såg jag en liten incheckningsdisk men det var ganska kört där också. Den var tydligen till för dom som ska ha liggvagn. Jävla lyxlirare. Mig skickade dom till tåget och sa att det löser sig där med biljetten. Eftersom att jag visste vilken plats jag hade bokat så styrde jag kosan mot vagn 54 och plats 55 och började banka på vad som såg ut att vara en sovkupé. Jag hade rätt. När jag och alla omkring började ana oråd så ringde jag päronen och dubbelkollade och det var ju klart att pappa Forsberg hade bytt plats på allt. Börja om från början, börja om pånytt tänkte jag när jag likt en baglady med en väska full med vapen kånkade mig fram igenom tåget. Väl på (rätt) plats så satt en 40-taggare där och flaxade med sin biljett. Jag hade ju inte direkt något att sätta emot så jag tog en plats där det fanns.
I ett tåg där alla sover så hamnade jag naturligtvis bredvid två medelålders par, inte helt olika mina egna päron, som satt och drack Norrlands Guld. Dom var sjukt fascinerade över mina skidor, och ännu mer fascinerade när dom fick veta att det var värjor. Sen tog diskussionen fart och gick via sportfäktning till stuntshower och vidare mot dans. Många hade kanske blivit rädda, speciellt för karlen mitt emot som sover som en säl, men jag är konstnär. Och detta, mina vänner, det kommer att bli konst.

Det roliga är att allt detta hände innan tåget började rulla.

Jag återkommer med mer spännande detaljer och eventuellt en filmaffisch. Nu ska jag jobba.