Två sanningar.
Norrland knäcker.
Och tönnbrömackor är världens bästa fyllemat.
Jag önskar att jag kunde få er stockholmare (det innebär alla som inte är härifrån eller uppåt) att förstå tjusningen och den enorma mängden snö. Nu blev det grammatiskt fel men jag är full så. Skål.
Dagen efter dopparedagen.
Nyhemkommen från krogen. Fick även skjuts av en total främling. Riktigt trevlig kväll med många trevliga människor.
God jävla jul.
Såhär såg det ut strax innan maten. Vinet var på plats och jag och systra min väntade ivrigt.
Jag vid slutet av kvällen med min bästa julklapp, en toaster som man kan ta lös teflonplattorna och diska dom separat!
Många bra och praktiskta julklappar iår. Det märks att jag har blivit vuxen, men jag är nöjd. Otroligt nöjd.
In a rich mans world.
Idag blev jag en rik man. Ja, eller inatt som sagt, men den stora checken var rolig.
Hittade även dessa bilder på tvillingarna Forsberg i päronens kamera.
Tvillingarna bygger sandslott och gör sig redo för stan.
Money makes the world go around.
Har idag fått in närmare 14000 på olika håll och nu har jag typ inget kvar.
Skulder, räkningar och andra goda ting.
God jul liksom.
Är hemma i Sundsvall som har en meter snö, fantastiskt. Och här är det ju julpyntat utan dess like.
Och nej, det är ingen inklippt ljusstake. Det är jag som håller upp den så fint.
A Lappis Carol, del 2; De två tomtarna
När vi senast lämnade våra hjältar så var dom ensamma ute i skogen på Lappis och visste inte vart dom skulle vända sig. Dom hade kniven, dom hade granen men hade dom det som krävdes för att komma undan med ett dylikt kriminellt konststycke?
Men något hade hänt därinne i skogen. Linnea var inte längre rädd och Johan sågade med en lugn, stadig och norrländsk hand. Det var som att julfriden hade tagit över dom och istället för två lite lätt kvasikompetenta dansare så betedde dom sig som nykomna ur tomtens verkstad.
Kökskniven gick fram och tillbaka ända tills han började komma in mot mitten. För alla som kan granens anatomi lika väl som Johan så var detta naturligtvis väntat. Så han bytte således sida som om inget hade hänt och började såga från andra hållet, med andra handen.
Linnea såg skeptisk ut men när kniven började försvinna in i granstammen så började hon också att tro. Och det dröjde inte länge innan det bara var den sega biten i mitten kvar. Då helt plötsligt svepte ett ljussken förbi och inte långt därifrån kunde man höra det välkända ljudet av stockholmska bildäck mot ett norrländskt underlag.
Nu är det över, här kommer polisen, tänkte dom. Men likt ett julmirakel som skänker liv så räddades också deras den här decembernatten. Det var en taxi som letade efter bortskämda studenter och efter ett tag så kunde dom blicka ut ur mörkret och snart bara se Professorsslingan igen.
Med några vana kampsportsgrepp så knäckte Johan av granen och nu stod dom där, som två tomtar med en gran, redo att förflytta matchen till hemmaplan.
Fortsättning följer...
A Lappis Carol, del 1; Sagan om Lappisgranen
Lyckligtvis var det inte första gången den dynamiska duon hade stått inför en så tuff situation. Med lite hjälp från Norrland så lyckades dom skrapa ihop en julgransfot och en ljusslinga men det är ju inte riktigt tillräckligt.
För Linnea var det här första riktiga julen och Johan be damned om han skulle låta den sluta med en plastgran och doftljus. Nej, antingen så gör man det, eller så gör man det inte.
Så dom slog sina kloka huvuden ihop, kikade genom snöstormen på Lappis och såg något borta i horisonten. Var det tomten? Var det ett stipendie? Nej, det var en skog.
Genast började Johan minnas sina barndomsår i Norrlands lummiga skogar och snabbare än Twilight-fansen bytte fokus så började han leta frenetiskt efter något vasst. Ingen yxa, ingen såg men däremot en kökskniv.
Armerad med en mobilficklampa, långkallingar av rang och en kökskniv så var han redo att rädda julen.
Men lika säker var inte Linnea. Hon hade länge levt med skräck för yxmördaren som hon trodde var på Lappis. Antingen så skulle han eller hon komma genom dörren eller balkongfönstret. Det dummaste då är ju naturligtvis att gå ut. Speciellt ut i skogen kl 1 på lördagkvällen.
Således följde Linnea efter Johans breda axlar ut i natten och när de närmade sig skogen så kändes det som att den växte sig större och större vid varje steg. De blickade in i skogens mörker och undrade för sig själva om de faktiskt hörde och såg något eller om det bara var inbillning.
Johan tog det första självsäkra och stora klivet in i snön med sina moderiktiga kängor och Linnea följde efter.
Med sin lugna och manliga stämma och sina år av knivträning bakom sig gjorde Johan situationen mer hanterbar och genast kom granarna i fokus. Det var som att leta efter ett träd i en skog men plötsligt så stod den där, i en klunga av granar, som en perfekt fallosymbol. Den var reslig och den var alldeles svenskt lagom.
Då och då hördes ljud från omnejden och dom var hela tiden nervösa och oroliga. Tänk om polisen skulle ha kommit på att en grankapande maffia rörde sig i Stockholms norra utkrokar. Men kniven åkte fram och han började fila som om livet hängde på det.
Fortsättning följer...
Julen smyger sig på.
Vi har gått och blivit med gran.
Vilken tur jag har...
Så nu har jag en dubbel uppsättning. Och jag vet inte om det här är karma-payback för att jag har gjort något bra eller dåligt. Men tillbaks är allt.
Man ska väl inte klaga..typ?
Och i och med allt detta har jag fått ett nytt problem. Ska jag behålla den nya korthållaren jag köpte som är lite fräschare eller använda den gamla och få 150 spänn? Tuffa val i livet.
Mitt i naturen.
Eller natten.
Det blir liksom inte bättre än såhär. Men dom säger på nyheterna att dom har hittat en ny planet 42 ljusår från oss. Bara en sån sak. Nu ska jag sova.
Körkortets återkomst.
Vad sägs? Jag tänkte nog inte ha Johanna med dock.
Har fått finbesök idag.
Det är ingen mindre än Augutis herself.
Vi gick och såg emofilmen nummer ett just nu; New Moon och känner oss lite emo.
Helikopterplattans intåg.
Dom har även kommenterat det på Idolbloggen.
http://blogg.aftonbladet.se/idol
Från det ena till det andra
Nu är Studioföreställningarna slut. Tack till er som kom och tittade!
Imorgon är det Idol och då blir det försök till uppstyrning så att vi kan representera på riktigt. Man vill ju att det ska vara så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Är dock bara med i öppningen men håll utkik där så kanske ni ser mig bakom Erika.
Och jag kan öka på min samling med backstagepass. Lite töntigt jag vet, men en kul påminnelse om roliga jobb.
Föreställningskoma.
Har vart för mycket att göra på för lite tid.
Har även tappat alla mina kontokort, kreditkort, legitimation och sånt. Det suger.
