Det är inte varje dag man går hem leende.

Som sagt så ber jag om ursäkt för min lite bildfattiga blogg nuförtiden men det är ju såpass att jag har gått och förlagt min sladd. So until I find it så får ni stå ut med mitt utsökta vokabulära etablissemang så länge.

Det är mycket att göra just nu, vi har ju föreställningar nästa helg så nu är det auditions för vilka nummer som ska vara med och jag ska ha med någon slags cowboyhistoria (och för er invigda så är Calamityhattarna med, bara en sån sak). Och idag så har det äntligen landat så jag säger ett enormt stort TACK till mina dansare David, Hannes, Robin, Benedicte, Marie, Louise och Emma.

Jag log hela vägen hem.

Och nu sitter jag här hemma och blev både överraskad och ännu lite gladare när jag insåg att jag hade en webcamera inbyggd i datorn.

Jag säger bara en sak; det går bra nu, kompis det går bra nu.

That's all, folks!

Ja, nu har det så faktiskt hänt. Ännu en era har gått i graven med sin galjonsfigur. Min dator har kastat in bildskärmen.

Så det är bara att köpa en ny och det ska jag banne mig göra.  Försökte redan idag men dom var så koncentrerade på att sälja datorer så dom såg inte att jag stod där i min 22-åriga prakt och träningskläder. Hade dom gjort det kanske dom hade insett att jag inte har råd att köpa en dator för hur mycket pengar som helst.

Har nu varit på Friday's för lite quick fix och nu sitter jag i bushen på Lidingö hos Andersson av någon outgrundlig anledning. Har betalat mina räkningar och nu ska jag sova för att gå upp om mindre än sex timmar och repa (fyfan för dig Robin). Det är inte gala.

Men imorgon ska jag köpa en dator! Det är gala!

The 81st annual Academy Awards

Ja så kom den, kvällen jag har längtat efter så länge, en riktigt galakväll och mitt livs framtida höjdpunkt. Oscarsgalan.

Vanligtvis så brukar jag och Sophie köra filmvisning kvällen innan med de fem nominerade till bästa film samt någon till om det är någon speciell roll man vill se eller så. Men det kom så apropå iår så det blev inte så. Jag hann se på The Dark Knight och det är jag glad över. (Men alla nominerade filmer var ju typ tre timmar långa)

Galan inleddes med ett fantastiskt musikalnummer av Hugh Jackman (Hollywoods nya älskling efter detta) där han sjöng om alla nominerade filmer och han var en fantastisk host för kvällen. Men det rikigta gråtkalaset kom med de nominerade och vinnarna. Och detta år var allt bra, presentatörerna, vinnarna och tacktalen var på topp.
Även om jag inte hade sett alla filmer så har man ju ändå lite pejl på vad dom handlar om, och man har ju skådisfavoriter. Bradgelina var fett snygga men Natalie Portman vann the battle of the dresses.


Snyggare kvinna får man leta efter.

Men, för att komma till huvudrätten. Priserna.
Om man ska snacka lite om de tyngsta priserna så kan man väl börja med bästa manus. Den gick till Dustin Lance Black för filmen "Milk" som handlar om en homosexuell politiker som kämpar för lika rättigheter. Den är baserad på en riktigt historia och manusförfattaren är själv bög. Och när han tog emot sitt pris så kom tårarna ska vi säga. Han var så jävla bra när han stod framför hela världens ögon och bara fortsatte att kämpa.

 
Tack.

Jag grät i typ en halvtimme åt det där och varje kom dom filmade honom så grät jag igen. Men 2009 verkar vara året.
När jag precis hade torkat tårarna så var det dags för bästa manliga biroll och som ni alla vet var ju Heath Ledger postumt nominerad för sin insats som The Joker. Och tro på fan, men han fick den. Och när man då fick se hans familj med mamma, pappa och syster kliva upp och ta emot sin döda sons Oscar, ja då jävlar brast det igen alltså. (Och det kommer från någon som har den famlijerelationen jag har dessutom).



När det sedan fortsatte så bölade jag över Penelope Cruz som jag inte ens gillar egentligen, och Kate Winslet som verkligen förtjänade sin Oscar. Hennes fantastiska tal har ni här.
Men naturligtvis så bölade jag ju på när Sean Penn vann för bästa manliga då det var för hans roll som Harvey Milk i just filmen Milk. Han pratade också om gay rights och höll ett riktigt bra och politiskt tal och när dom filmade Dustin Lance Black så började jag böla igen. Alla från den filmen hade också en liten vit rosett som stod för gay rights och det är ett enormt steg för det lilla landet i väst.


Här är hans magnifika tal. Första meningen knäcker.
 
Förstår ni hur stort det här är?


Bästa film var Slumdog Millionare som handlar om en ung kille från en kåkstad i Indien som är med i "Vem vill bli millinonär" och lyckas rätt bra. Har inte sett den men den fick en del priser för ljud och musik men kanske främst regi och bästa film.

Mer klänningar och moments kommer, men nu ska jag äta frulle. Och Karro, det är Buffy som säger det till Dawn i sista avsnittet i säsong fem, och sen citerar Dawn det för Buffy i Once More With Feeling.

Dinner darling.

Nu ska jag faktiskt på middag, det känns alldeles galet vuxet. Inte för att det är särskilt avancerat men det är kul att kanske inte äta själv varje dag. Det bästa är att jag hinner koreografea på tåget, för det är ju en bit till Seil.

Vad har jag gjort idag annars då? Ja, sovit och städat hela lägenheten. Känns galet skönt. Jag älskar doften av Ajax.


Min nya bästa kompis.

Dagens visdom/onödiga kunskap/sanning är:
Grå är en väldigt dum färg på en dammtrasa. Damm är ju liksom också grått.

Att ha helg är rätt skönt faktiskt.

För någon som aldrig får två lediga dagar så är det fruktansvärt skönt med lite helg.
Gårdagen var jättetrevligt. Först var det förfest med gratis dricka och sen for vi till Paradise och såg på Diamond Dogs med Hannes och Benji och jag har aldrig garvat så mycket. Dom var fab och kläderna sjukt tajta! Bögarna went crazy.

Sen så dansade vi hela natten med Junior, David, Chris, Daniel och folket!
Klockan 3 for alla hem och jag och Junior fick vänta 12 minuter på tunnelbanan, men då sprang jag in i Josef, eller Jesus-Josef som han borde kallas!

Insåg en bit på vägen att min cykel stod vid rådhuset så jag fick gå från T-Centralen och sen cykla därifrån! Men efter ett litet tag så kom jag hem, men tvi vale vad kallt det var.
Nu är det Mello och jag hoppas svenska folket skärper sig lite. Ska bli kul också att se Thomas, Nathalie och dom andra man känner!

Ta!

Den stora dagen D.

Idag fyller David, min kära pseudotvilling år! Grattis!

Aint he a beauty?

Och det är auditionday idag, det blir faaab!

Yes we can!



"It's the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, black, white, hispanic, asian, native american, gay, straight, disabled and not disabled, americans who send a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of red and blue states. We are and always will be the United States of America" 

Det finns hopp för världen om inte annat. Och från och med idag är det verklighet på riktigt. Det är bara att vänta och se.

Happy Birthday to.. well, me.

Då har alltså den fruktade dagen kommit. Nu är jag ännu ett år äldre. 21 känns liksom ungt och 22 fett gammalt. Men vafan.


The birthday boy.

För första gången firar jag inte hemma och det känns väldigt skönt. Det började med att jag gick på systemet (en av mina favoritsysslor) och blev inte ens leggad. Bara en sån sak. Sen så begav mig in till stan för min arrangerade massfika. Ni förstår, jag ville inte vara själv på min födelsedag så jag messade en del folk och bad dom komma och umgås med mig och det var riktigt mysigt.


Zain, David, Nathalie, Sofia, Bianca, Elaine, Chris var det som var där. Och jag fick Merci samt ett kort på Familjen av Sofia.

Efter typ sju timmars fika med alldeles för mycket koffein så blev det värsta DC-reunion med Bettan, Walkows, Nano, Titina och Lilljohan. Riktigt trevligt och sen gick jag och Bettan vidare. Så denna födelsedag har varit fullt med folk och gratulationer. Tackar!

Har även fått ett specialinlägg av både Lisa och Nathalie. Nathalie la även upp en video när jag försöker att koreografera en barndans åt henne. Fråga mig inte varför jag tyckte just det där var passande, men helt kass är jag ju inte!



Jag säger tack till er som gjorde min dag mindre ensam och för alla gratulationer, och till er som inte kom ihåg mig; räkna inte med att jag kommer ihåg eran!

Ein liten uppdatering.

Nu är det så att trots viktigare frågor denna dag så måste jag uppdatera lite. Vad har då hänt sen sist? Jo, julen kom, sågs och segrades. Till det tillkom en massa sprit och när den tog slut bestämde jag mig för att lämna Sundsvall.


Det gick inga tåg när jag skulle ner och jobba så jag fick sätta mig på en äcklig nattbuss i sex timmar för att ta mig hem. Som tur är var Lars och Jürgen där och vi pratade film, tv och lite bögsex. Sen så höll vi på att missa bussen från Tönnebro för att Jürgen tvunget skulle äta en hamburgertallrik kl 3 på natten.


Men ner kom jag och åkte i princip direkt till jobbet. Sen så har jag jobbat, sovit och jobbat. Fast det var en liten lögn, för jag har knappt sovit.


Sedan så blev det ju dags för den efterlängtade och fantastiska middagen på Pattan. När jag väl var där var jag mycket förväntansfull och middagen var en succé. Trots att nästan inga där var mina vänner i första handen så hade jag ändå jättetrevligt. Mycket mat och sprit. Det bästa tyckte jag var att trots att min middag var gratis så fick jag betala tvåundra spänn mer för att jag drack så mycket sprit till maten. Men som jag åt.


Förrätten: Kantarelltoast med grejs och sånt

Varmrätt: Halstrad Rödtunga med hummermojs och pilgrimsmussla och grejs och sånt.

Efterrätt: Patricias fabulösa Äppelpaj med kolasås och ingefära.



Det enda jag lyckades få kort på. Min huvudsakliga rätt - sprit. Och preefterrätt samt postefterrätt.

Galet gott.

Sen blev det fest och sprit och drama som det alltid bjuder på när vi festar och jag hade riktigt trevligt i slutändan även om inte alla hade det. Många nya trevliga människor också!


Idag (läs: igår) har jag mest sovit och haft lite ångest och städat och min dag avslutades och gick in i nästa på förmodligen det näst bästa sättet.

Sex hade slagit lite högre men nu började min födelsedag med att jag och Linnea såg på Serenity och det räckte långt. Jag menar; Joss Whedon (Buffys skapare), westernframtid samt en före detta ballerina som spelar galen actionbrud och använder sina höga ben hela tiden. Fantastiskt.


Nu är det bara att invänta morgondagen!


Grattis!!

"Vad var det för en dag? , Var det en vanlig dag?, Nej det var ingen vanlig dag för det var Lisas födelsedag, hurra hurra hurra!"

Jag väljer att gå på USA-tid och hävdar således att det fortfarande är den 23:e. Så jag säger Grattis till Lisa som faktiskt är därborta och just nu förmodligen skålar med värdföräldrarna för barnen lär väl sova.
Jag ringde henne faktiskt, med Skype. Det är värsta grejen, det borde alla pröva!


Hittade denna gamla bilden i arkivet. Från min skandalöst fantastiskta 18-årsfest hemma i Söndsvall. Fantastisk kväll, fantastisk kvinna.


Vintern på riktigt.

I don't care what you say, men ni har inte upplevt vinter på riktigt om ni inte har upplevt en norrländsk vinter. Jag tror inte vi har haft så här mycket snö på flera år. Jag trodde växthuseffekten tagit över. (And mind att det här inte ens är en bråkdel av hur det var när jag var liten)

Det här är mitt hem. Det är här jag har växt upp. Det här är mitt hus.



Det snöar men det ser lite roligt ut i kameran, det är stora snöflingor som faller ner och inget regn som det ser ut som på bilden.

Gay Marriage

As stated in qx by Roger Wilson; det är något rörande med denna straighta, vita, medelålders, gamla sportkommentatorn. Hans ilska över att Prop 8 gick igenom får mig att tro på världen.


Det är gala!

Livet är gala. Idag har jag druckit kaffe en hel dag, köpt skor (jag vet att jag inte har pengar), och varit på akupunktur. Jag räknar kallt med att min fot kommer läka nu.

Och ikväll är det... fest såklart! Ni vet ju vad man säger; "there's no business like showbusiness!".
Det är musikalen som i nuläget förmodligen har spelat klart och skålar i skumpa. Själv har jag spenderat tiden med att märka att alla biljetter till sundsvall kostar multum. Så om någon åker upp tlll Norrland efter fredag så hänger jag gärna på!

"When y'all say fab, I say life, fab life, fablife."

Love for all

Tack Björn Borg.


"Kevin sågs lämna efterfesten med manlig bakgrundsdansare"

"Flickvännen i chock".

Så kommer löpsedeln att se ut på lördag, tro mig! Varför då? Jo för att på fredag står jag i direktsändning i ett fullsatt Globen och dansare i Idol-finalen. Det blir fab.

Hoppas att alla kan allt bara, jag och Nathalie (vi kallar oss för Nacho) har korrat lite dessutom. Spännande spännande. Jag vet dock inte om det går att se via internätet Lisa, men det lär ju dyka upp på youtube sen.
Bilder från rep i globen och dylikt kommer. Även från studioföreställningarna på skolan. Nu gör vi ju Vals stycke som är skitjobbigt och apsvårt men grymt roligt. Och han var nöjd trots att Tanne vurpade och vi andra såg ut som Bambi på hal is (det var vatten på sen, så inte vårt fel, men vi löste det bra).

Det känns som att tiden är lite knapp men det blir nog bra till slut. Jag är ju längst av alla som är med, en av åtta killar, samt fruktansvärt blond så någonstans borde ni kunna skymta mig och skryta om att ni känner mig.

Nu ska jag få lite sömn så man är snygg imorgon också.
Oh my goood.

Cleaning out my (cleaning) closet.

Nu har dagen inte riktigt blitt som jag tänkt mig. Men det gör ingenting.

Jag hann tvätta lite och sen har jag mest suttit på mitt feta arsle, tittat lite på tv, facebookat en del och kikat på en massa porr. Men såhär vid kvart i tolv kom jag på att jag ville ju städa ur mitt städskåp. Så det gjorde jag, och fantastiskt vad mycket bättre allt blev.

Nu har jag tyvärr ingen före-bild, men det var en till dammsugare, tre tavlor, typ 17 schampoflaskor, lite läkarattiraljer, hyllplan, dammsugarpåsar, en silikonspruta och en massa annat tjafs som jag flyttat på. För mig så är det en galen skillnad även om ni kanske inte kommer märka den!


Inte mitt bästa foto, men en dokumentation av min anala personlighet likväl (plumpa skämt undanbedes).

And on another note...

Så säger jag GRATTIS! till Ida Warg, som idag faktiskt fyller år. Bara en sån sak.
Måste ju bara försvara mig här och säga att jag inget visste i skolan idag. Förlåt Ida, men här får du ett specialtillägnat inlägg!



Hon är ju inte bara dansare, utan även bloggerska. Hennes blogg hittar du här.

Stockholm kan också.

Var nog en av få (Ida är en bland annat) som tycker att det är fantastiskt när det är lite snö här i storstan. Det riktigt lyste in genom fönstret imorse!



Överraskningsbarnkalas är det nya svarta.

Vad är det för dag idag? Vad är det för dag idag? Jo det är ingen vanlig dag, för det är Ninas födelsedag, hurra hurra hurra!

Minsann, och det ska inte firas hursomhelst.
Eftersom vi är så fruktansvärt fashionforward så har vi idag skapat en ny trend. Överraskningsbarnkalas.
Nina
, hon hade lyckats nämna att hon ville ha ett barnkalas, men eftersom hon skulle ha en egen fest om ett tag så blev det liksom inte av. Men då är det tur att hon har sådana fantastiska vänner som oss.

Beväpnade med glitterkonfetti, serpentiner, tutor, ballonger och partyhattar så ringde vi på hennes dörr och attacköverraskade henne med ett barnkalas.


Det hela började med ett glitterkonfetti och sång i trapphuset sen blev Nina the Birthday Princess


Naturligtvis så sjöng vi en gång till på ett lite mer organiserat manér


Helt naturligt så föll det på mig att öppna vinflaskan då kvällen tog en lite vuxnare vändning


Naturligtvis så äts det tårta på Nalle Puh - tallrikar på ett barnkalas


Vad mer innehåller ett barnkalas, jo en fiskdamm!


Nina och Nat fiskade och fick clementiner!


Medans jag fick trosor...

I övrigt var det en fantastiskt trevlig kväll med mycket skitsnack, nostalgi och 90-talsmusik.
Vi hade dessutom a walk down memory lane med barnprogram från den gamla goda tiden då vi var unga, då det var bättre så att säga. Och naturligtvis drack vi saft...spetsad med vodka.
Lite fest ska det ju vara. Men jag är ju nykterist så jag drack inget...


Som Nat myntade det; Back-Fishdamm

I övrigt så var dagen rätt okej, och det blir nog morgondagen också. Det känns liksom bättre nu. Men det mesta är väl relativt. Sova gör liksom skillnad har jag känt, det var häftigt.

Godnatt!


30-årskris.

Jag måste ju faktiskt också gratta min man Bergman som fyllde 30 i lördags. Krisen närmar sig säkert med stormsteg och jag tar alla precautions för eventuellt irrationellt beteende.
Men grattis, life goes on som man säger. Men ingen säger det bättre än Val:
"Life is hard, life is hard and then a pitch fan"

 
Jag och Bergman i en kärleksfull stund med två caucasians för lite mer än ett år sen!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0